Arresteringarna på Kuba för lite drygt åtta år sedan

söndag 03 april 2011

För någon vecka sedan släpptes de sista av de 75 demokratiaktivisterna som fängslades på Kuba i mitten av mars 2003. Silc hade just då en delegation på Kuba bestående av Fredrik Malm, Hanna Hellquist och Emil Kirjas. De, och flera andra berättade om allt som hände på telefon och jag skrev uppdateringar som skickades ut per mejl till intresserade personer.

Hittade nyss dessa rapporter i en mapp på nubbs som snart kommer att gå hädan, så jag tänkte att de borde bevaras för eftervärlden. Här är de i precis som de skickades ut, tillsammans med de fyra bilder jag hade tillgång till digitalt just då.

Uppdatering 1, 18 eller 19 mars 2003.

Liberal partiledare fängslad på Kuba

I natt greps minst 23 demokratiaktivister på Kuba. En av de gripna är Oswaldo Alfonso, partiledare i folkpartiets systerparti Partido liberal democratico de Cuba.

- När jag träffade Oswaldo i höstas var han optimistisk och beskrev 2002 som ett nyckelår för demokratirörelsen, året då de tidigare relativt isolerade dissidentgrupperna verkligen lyckades etablera ett starkt och tydligt stöd i befolkningen, förklarade Erik Jennische, generalsekreterare i Svenskt internationellt liberalt centrum som i flera år samarbetat med organisationer från alla delar av demokratirörelsen.

Läs hela inlägget här »


Dawit och Paneque kämpar ihop

torsdag 16 september 2010

I förra veckan hade Silc ett seminarium om Kuba. En av talarna var José Luis Garcia Paneque som är en av de oberoende journalister som fängslades våren 2003 och som nu har släppts fri. Under kvällen pratade vi en lång stund om Dawit Isaak, och jag lovade att skicka mer information om honom så att Paneque kunde skriva något. När jag så letade på Committee to Protect Journalists hemsida efter information om Dawit på spanska fick jag upp detta sökresultat.

Kampen är en och densamma.


Varför får förtrycket alltid plats på första maj?

fredag 01 maj 2009

Först partirepresentanter, sedan orkester, sedan SSU och sedan den eritreanska regeringens representanter. Så såg det ut när förstamajtåget svängde av från Kungsgatan mot Norra Bantorget i Stockholm.

Den eritreanska regeringens försvarare

Det skulle inte falla mig in att tro att det Socialdemokratiska partiet skulle ha något till övers för varken Dawit Isaaks och alla eritreanska fritänkares förtryckare.

Men likväl hade de en egen plats i tåget och mängder med skyltar med budskapen ”Svenska media: imperialismens hantlangare”, ”Eritrea står för social rättvisa”, och liknande.

De delade också ut flygblad som bland annat berättade att: ”Dag in och dag ut har de fyra största dagstidningarna på ett exempellöst och okänsligt sätt spridit dåligt underbyggda, lösryckta och för eritreaner i Sverige djupt sårande och kränkande uppgifter om Eritrea, dess folk och dess ledare.”

Men precis som alla andra förtryckare vägrar de att berätta vilka dessa uppgifter är, för i så fall skulle de ju bjuda in till diskussion.

Detta förvånar förvisso inte. Men att Socialdemokraterna okritiskt låter denna typ av organisationer få den legitimitet som deltagandet i förstamajfirandet innebär är oförskämt mot alla de eritreaner som har flytt till Sverige de senaste två decennierna.

eritreaflygblad

Förr om åren har jag i vänsterns och r:arnas tåg alltid sett flaggor om friheten på Kuba, i Nordkorea och Zimbabwe. Så var det även i år, enligt uppgift. Och nu upplåter socialdemokraterna plats till den eritreanska regeringens representanter. Varför är det så svårt att hålla rent från förtrycket på första maj?

(Se fler bilder på Fredrik Malms blogg)


Kubansk opposition – med öppenhet som ledstjärna – Tidskriften Latinamerika 4/99

onsdag 28 januari 2009

Detta var den första artikeln jag skrev om Kuba. Jag skrev den på våren 1999, – när den kubanska revolutionen precis fyllt 40 år – efter att jag kommit hem från tre månader i Havanna. Under de månaderna samlade jag material till en uppsats som försöker besvara frågan hur processen att blir dissident ser ut.

Upplevelsen var omvälvande. Den viktigaste erfarenheten var kanske hur öppet de kubanska demokratiaktivisterna då precis som nu arbetar. Förhoppningsvis kommer det fram i artikeln. Det mesta av deras berättelser gäller dessutom fortfarande.

Artikeln finns tyvärr bara som PDF: Tidskriften Latinamerika 4-99

Den bästa artikeln om 50-årsfirandet av revolutionen som jag är läst skrevs av den mexikanske vänsterikonen Jorge Castañeda och publicerades i Newsweek härom veckan.


Stolta ställningstaganden var inget värda

onsdag 14 januari 2009

Lars Adaktusson har blivit den journalist i drakarna som mest tar ansvar för kollegan Dawit Isaak. I dagens krönika ryter han till igen och frågar sig om ”den tysta diplomatin” mest är ett skydd för UDs misstag.

Men frågan är också varför tex Cecilia Malmström som så tydligt agerade för Dawit före maktskiftet är så tyst. 2004 skrev hon i ett pressmeddelande att Laila Freivalds borde åka till Eritrea för att förhandla för Dawit. Den rimliga frågan nu är ju varför hon inte reser dit själv?


Stymne: Är du för eller emot er egen politik?

onsdag 22 oktober 2008

Lars Adaktusson citerar i Svd idag Joakim Stymne, biståndsminister Gunilla Carlssons statssekreterare, som säger att ”Det skulle vara väldigt fel om EU skulle avbryta sitt bistånd till Eritrea”.

Mot bakgrund av att Eritrea sedan mer än sju år håller den svenske journalisten Dawit Isaak och alla andra oberoende journalister i fängelse, är det ett ställningstagande som går helt på tvärs mot den politik för demokratibistånd ”Frihet från förtryck” som regeringen precis har lanserat.

Tanken med den nya politiken var ju att biståndet skulle användas för att bekämpa förtrycket, inte finansiera det!

Sveriges politik gentemot Eritrea har hamnat mitt emellan det egna engagemanget för Dawit Isaak och de andra demokratiaktivisterna i landet, och EUs ohemula biståndsmiljard till den eritreanska regeringen. Men för att balansen ska förflyttas närmare den svenska positionen krävs handling och hårda ord.

Den tysta diplomatin har helt förlorat sin legitimitet eftersom att den uppenbarligen har misslyckats. Men förändringen i tonläge och i handling ska inte bara inrikta sig på att få Dawit Isaak fri, utan på att undergräva makten för den sittande regeringen så att det skapas utrymme för en demokratisk opposition att agera, det vill säga precis den politik som den svenska regeringen just har presenterat.


Salir a la disidencia – Una teoría sobre cómo devenir disidente en las condiciones de Cuba

söndag 30 mars 2008

This is my master thesis in Sociology. It is based on aproximately 20 interviews with Cuban democracy activists, and in theories on social and political change. The interviews were made during a couple of months on the island in 1998. The text was finished a couple of years later. It was approved by the Department of Sociology at the University of Gothenburg.

Este texto es mi tesis de sociologia. Se basa en entrevistas con unos 20 activistas por la democracia en Cuba, y en teorías sobre cambio social y político. Las entrevistas hice durante un par de meses en la isla en el 1998. El texto terminé un par de años despues, y fue aprobado por la institución de sociologia de la Universidad de Gotemburgo.

Salir a la disidencia – Una teoría sobre cómo devenir disidente en las condiciones de Cuba

 Abstract in English

The aim of this work is to describe the individual process of a person on his or her way to dissidence in Cuba. The second is to create a study based on Grounded Theory – using categories created within the symbolic interaccionism – which can explain why it takes so long to become a dissident in Cuba, and why they were so few in 1998, when this study was conducted. The material consists of interviews with dissidents living in Havana, text material published in Cuba by the government, and various secondary sources.

A precondition of the theory is that the future dissident starts the process of becoming a dissident as an integrated part of the regime. The process begins when he or she discovers a set of moral and interest conflicts with the government, and is brought along by his or her personal need of finding ways of resolving them. It endures several years, passes through various steps and ends with a political act: an act that questions the legitimacy of the regime and which the government finds necessary to repress.

This process of maturation is blocked by several obstacles to political action: 1, The lack of individual rights, 2, the disappearance of independent social spaces, 3, the destruction of political symbols, and 4, the fusion of national and revolutionary identities, located on four different levels of society. To pass through these obstacles the future dissidents use sources of inspiration, in which they find symbols and identities that can be used to describe and criticize the regimen from another stream of action than the one naturalized in the government discourse.

The reasons to why it takes so long to become a dissident and why there are so few is, according to this theory, the strength of the obstacles in the Cuban society as well as the lack of sources of inspiration.

Sinopsis en Español

El primer objetivo de este trabajo es describir el proceso individual de una persona en su camino hacia la disidencia en Cuba. El segundo es crear un estudio basado en Grounded Theory – utilizando categorías creadas en el marco del interaccionismo social – que pueda explicar las razones por las que dicho proceso lleva tanto tiempo y por qué en 1998, año en que se realizó el presente estudio, existían tan pocos disidentes. El corpus utilizado consiste fundamentalmente en entrevistas con disidentes en La Habana, textos publicados por el gobierno en Cuba y otras fuentes secundarias.

Una premisa de la teoría es que el futuro disidente comienza el proceso como integrado en el régimen. El proceso empieza cuando la persona descubre conflictos morales y de intereses con el gobierno, y se siente impulsado por la necesidad individual de encontrar formas de resolverlos. Este percurso dura muchos años y pasa por varias etapas. Su finalización está marcada por el momento en el que la persona realiza un acto político; un acto que desafía la legitimidad del régimen y que el gobierno siente la necesidad de reprimir.

Dicho proceso de maduración está bloqueado por cuatro obstáculos a la acción política: 1) La falta de derechos individuales; 2) la desaparición de espacios sociales independientes; 3) la destrucción de símbolos políticos; y 4) la fusión de identidades nacionales con revolucionarias. Estos obstáculos estan organizados en cuatro niveles de la sociedad. Para vencer los obstáculos el futuro disidente necesita fuentes de inspiración donde encontrar símbolos e identidades que pueda utilizar para describir y criticar el régimen desde otra corriente de acción que la naturalizada por el discurso del gobierno.

Las razones por las que el individuo tarda tanto tiempo en salir a la disidencia, así como de por qué hay tan pocos disidentes radican, según esta teoria, en la fuerza de los mencionados obstáculos en la sociedad cubana y en la falta de fuentes de inspiración.


Kerstin Thorvall hyllar den kubanska psykiatrin – Ordfront magasin 2000

söndag 24 februari 2008

Våren 2000 beskrev Kerstin Thorvall i en synnerligen naiv artikel hur bra den psykiatriska vården är på Kuba. Hon hyllade kliniken Mazorra som med sovjetisk inspiration behandlat kubanska dissidenter för mentala problem.

Jag tog med mig artikeln när jag åkte till Kuba under påsken 2000 och letade enkelt upp en av demokratiaktivsterna som varit insperrad på Mazorra och bad henne berätta hur det var. Jag fick även en kopia av hennes inskrivningsdokument.

Läs hela inlägget här »


Första artikeln om Dawit Isaak – Expressen 18 april 2002

söndag 17 februari 2008

Denna artikel publicerade Johan Öbrink och jag i Expressen i 18 april 2002 och någon vecka senare i Svenska dagbladet. Det var ett halvår efter att Dawit Isaak greps och fängslades i Eritrea. Fram till dess hade TT publicerat ett telegram om att en svensk journalist gripits, men varken de svenska medierna eller UD hade brytt sig om att följa upp historien.


UD sviker – Expressen 18 april 2002

Den svenske medborgaren och journalisten Dawit Isaac sitter sedan i september i fängelse i Eritrea. Förra veckan rapporterade journalistorganisationen CPJ att Dawit Isaac i början av april fördes till sjukhus där han vårdas för post-traumatisk stress orsakad av tortyr. Hittills har svenska myndigheter inte ansträngt sig för att hjälpa honom

Läs hela inlägget här »


Om Osvaldo Alfonso Valdez arrestering – fp Västmanland mars 2004

söndag 17 februari 2008

Om Osvaldo Alfonso Valdez arrestering – fp Västmanland mars 2004

Den 17 mars för precis ett år sedan fick jag ett meddelande från Havanna om att min vän ordföranden för det liberala partiet ”Partido liberal democrático de Cuba”, Osvaldo Alfonso Valdez hade fängslats av den kubanska polisen. Ett tiotal poliser hade stormat familjens hem, snokat igenom allt, beslagtagit mängder med böcker, en dator och allt det arbetsmaterial som han och hans hustru den oberoende journalisten Claudia Marquez Linares använder i sina arbeten.

Läs hela inlägget här »


Dissidenter på Kuba – SvD 10 mars 2001

söndag 17 februari 2008

Dissidenter på Kuba – SvD 10 mars 2001
Idag har ordföranden för ett av Kubas socialdemokratiska partier, Vladimiro Roca suttit i isoleringscell i 1200 dagar på Kuba, och den svenska socialdemokratin har knappt lyft ett finger för att få honom fri.

I juli 1997 greps Roca och tre andra dissidenter som tillsammans hade skrivit en kritisk analys av handlingarna inför det kubanska kommunistpartiets femte kongress. Dessutom hade han via en radiostation i Miami uppmanat kubanerna att bojkotta de förestående valet för att visa sitt avståndstagande från regeringen.

Läs hela inlägget här »


Kubas demokratiska socialister håller kongress i januari 2002

söndag 17 februari 2008

Denna artikel skrev jag och Fredrik Malm 2002 för att uppmärksamma att det även finns demokratiska socialister på Kuba. Jag vet inte om den publicerades.

Kubas demokratiska socialister håller kongress i januari 2002

Den 16 till 19 januari skulle Corriente Socialista Democrática de Cuba (CSDC), ett socialdemokratiskt parti på Kuba, haft sin första kongress. 40 representanter från lokalavdelningarna, 20 från andra demokratiska organisationer på Kuba och 10 representanter från socialdemokratiska partier runt om i världen skulle ha samlats i provinsen Pinar del Rio för att diskutera en ny vänsterpolitik för Kuba.

Läs hela inlägget här »


Stöder Runö diktaturen på Kuba? – Aftonbladet 15 december 2000

söndag 17 februari 2008

Ytterligare en artikel om ABF och Svenska-kubanska föreningen. Denna ledde till att Martin Österlin svarade med att anklaga Carlos Alberto Montaner för att vara CIA-agent. Montaner besvarade.

Stöder Runö diktaturen på Kuba? – Aftonbladet 15 december 2001

Sedan den 12 oktober i år sitter fackföreningsmannen Pedro Pablo Alvarez Ramos fängslad i Valle Grande-fängelset i Havanna på Kuba. Alvarez Ramos är generalsekreterare för Consejo Unitario de Trabajadores Cubanos (CUTC), en av de största oberoende fackföreningarna på Kuba. Syftet med fängslandet var att omöjliggöra för CUTC att den 20-21 oktober genomföra sin första kongress.

Läs hela inlägget här »


Brev till Sveriges folkbibliotek om förtrycket mot Kubas fria bibliotek – maj 2003

söndag 17 februari 2008

Detta brev skickade Silc till alla Sveriges bibliotek i maj 2003 för att uppmärksamma dem på förtrycket av de fria biblioteken på Kuba. Jag tror inte att någon svarade. Generellt har intresset för de fria biblioteken varit mycket svagt i Bibliotekssverige, med några undantag i Uddevalla, Stockholm, Uppsala och något till.

Istället för beundran för de kubanska bibliotekariernas arbete och vilja till stöd har de mötts med misstänksamhet för att de inte har biblioteksutbildning, och för att det inte är offentligt finansierade. Att de försöker fylla bibliotekets mest centrala uppgift – att erbjuda människor att själva läsa vilken litteratur de vill – under mycket hårt förtryck har för de flesta varit helt ointressant.

Läs hela inlägget här »


Bilden på Hector och Gisela – tidningen Nu våren 2005

söndag 17 februari 2008

Denna artikel publicerades i tidningen Nu och i ett par andra tidningar våren 2005, efter att Gisela Delgado hade berättat om hur maken Hector Palacios hälsa förvärrats i fängelset.

hector-palacios-y-gisela-delgado

Bilden på Hector och Gisela – tidningen Nu mfl våren 2005

Bilden på Hector och Gisela som dansar i sitt vardagsrum togs när Hector hade två månader kvar i den relativa friheten på Kuba. Den sitter på min anslagstavla sedan arresteringsvågen av kubanska demokratiaktivister 17 till 19 mars 2003, för att de är så romantiska.

Å ena sidan passar de in en lång tradition av aktivistpar: Den äldre, benhårde, garvade Hector Palacios, framstående dissident sedan decennier, adopterad som samvetsfånge av Amnesty i omgångar, håller ömt om, och öppnar medvetet eller omedvetet, dörrarna för den skarpare, radikalare och betydligt yngre Gisela Delgado.

Läs hela inlägget här »


Kuba slår till mot demokratin – DN 22 mars 2003

söndag 27 januari 2008

Jag pratade med Adolfo Fernández Saínz dotter Joana bara någon dag efter att han arresterats i mars 2003. Då visste ingen vad som skulle hände och ingen hade riktigt förstått hur hårt den kubanska regeringen tänkt att slå mot demokratirörelsen. I april dömdes han till 16 år i fängelse, och där sitter han fortfarande.

Kuba slår till mot demokratin – DN 22 mars 2003
ERIK JENNISCHE

Den 2 juli förra året skrev den kubanske journalisten Adolfo Fernández Saínz en krönika på DN Kultur om Fidel Castros behov av att kontrollera människor på Kuba. 8 miljoner medborgare hade tvingats skriva på ett upprop om att socialismen på ön skulle vara för evigt.

Läs hela inlägget här »


Förbjudna sanningar om Kubas ekonomi, av Oscar Espinosa Chepe – Bertil Ohlin institutet och Silc 2003

söndag 27 januari 2008

Våren 2003 inledde Oscar Espinosa Chepe och jag arbetet med en skrift om den kubanska ekonomin (se nedan). Det var inte meningen att det skulle bli en skrift om avsaknaden av mänskliga rättigheter på Kuba.

Det skulle enbart bli en saklig analys av problemen. Det skulle bli en skrift som enkelt och pedagogiskt förklarade att dessa inte låter sig beskrivas med aggressiva begrepp som »imperialism«, »ekonomisk krigföring« eller »folkmordsblockad« – som den kubanska regeringen och dess försvarare alltid använder.

Läs hela inlägget här »


Åtalet mot Raúl Rivero och Ricardo Gonzalez

söndag 13 januari 2008

Våren 2003 dömdes 75 kubanska demokratiaktivister till sammanlagt 1456 år i fängelse. Detta var en av flera artiklar jag skrev om domarna och bakgrunden till det som kallades den svarta våren på Kuba. Jag vet inte riktigt var den publicerades. Det kommer väl fram en kopia med tiden. Nerikes Allehanda kanske? Även åtalet kommer fram med tiden.

Båda dömdes efter sumariska rättegångar till 20 år i fängelse. Rivero släpptes i november 2004 och tilläts gå i exil i Spanien. Gonzalez är fortfarande fängslad.

Åtalet mot Raúl Rivero och Ricardo Gonzalez

På tisdag den 8 april faller flera av domarna mot de 27 journalister och 55 demokratiaktivister som greps 18 – 20 mars i den största arresteringsvågen mot demokrater i Kuba på decennier.

Läs hela inlägget här »


Fidel Castro visar sig vara räddast av alla – Axess i juni 2003

onsdag 02 januari 2008

Denna artikel publicerades i Axess i juni 2003, några månader efter arresteringsvågen av kubanska demokratiaktivister.

Läs hela inlägget här »


Kuba har fått det sämsta av två system

onsdag 02 januari 2008

Artikeln nedan skrevs av den kubanska journalisten Adolfo Fernandez Saínz våren 2001 och publicerades senare i Nya Dagen. Adolfo var en av de 75 demokratiaktivister som dömdes till långa fängelsestraff våren 2003.

Läs hela inlägget här »


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.