Generationernas kamp på Kuba

I söndags publicerade DN två av de intressantaste artiklarna jag läst om Kuba i svensk press på flera år. En intervju om och en artikel av Yoani Sánches, som sedan några år driver bloggen Generación Y.

När jag häromåret träffade två av grundarna till Otpor i Serbien, och frågade om de ville åka till Kuba för att träffa kubanska dissidenter, var deras första fråga om den andra generationen dissidenter hade presenterat sig ännu.

De jämförde de demokratiaktivister jag berättade om med de jugoslaver som under många år varit emot först kommunismen och sedan Milosevic, men som trots hård kamp inte lyckades åstadkomma förändring. Deras roll hade blivit att upprätthålla en idé om motstånd och om frihet, vilket i sig inte ska förringas.

I serbien var det studenterna i Otpor som lyckades satte en ny bild av kampen, och som gjorde demokratisering attraktiv och snygg för de ungdomar som dittills bara sett dissidenterna som kufar.

Men det var aldrig Otpor som gjorde arbetet bakom hela den enorma medborgerliga kraft  avsatte Milosevic hösten 2000, men det var Otpor som visade hur det faktiskt var möjligt.

I det perspektivet har Yoani Sánchez inte bara skrivit mycket klokt och läsvärt, utan främst skapat bilden av att hennes generation faktiskt kan bryta det informationsmonopol som den kubanska regeringen lagt över ön i 60 år, och murat fast idén om att alla kan bidra till förändring. Denna bild är viktigare än alla de handlingar hon någonsin själv kan göra.

Läs även andra bloggares åsikter om Kuba, blogg, demokrati.

Böckernas Kuba – broschyr inför bokmässan 2002

2002 deltog Silc för första gången på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg . Vi hade inte mycket annat att ställa ut än Florence Laag Brandells 726 dagar – ögonblicksbilder och personliga intryck från Zimbabwe och broschyren Böckernas Kuba. Med tiden har Silc förlags katalog vuxit till ett tiotal titlar.

Broschyren består av Alexis Gainzas text Mina böckers Kuba, som beskriver hur censuren radderar det kubanska litterära kulturarvet från honom och alla andra på Kuba, och min artikel Böckernas återkomst, som handlar om de fria bibliotekens uppkomst och funktion. Läs här: Böckernas Kuba.

Artikeln berättar om hur Berta Mexidor Vázquez och Ramon Humberto Colas hör Fidel Castro föklara för en journalist på bokmässan i Havanna 1998 att: ”Det finns inga förbjudna böcker på Kuba, vi har bara inte pengar att köpa dem för.”

Med detta som utgångspunkt inledde arbetet med att låna ut alla de böcker som de själva ägde och som deras aktivistvänner ägde, och som de alltid ansett var förbjudna.

De fria biblioteken blev förstås snabbt motarbetade av säkerhetspolisen, och i arresteringsvågen 2003 arresterades ett 20-tal bibliotekarier och deras bibliotek förstördes. Berta och Ramon hade då redan gått i exil, och lämnat över ansvaret för de 80-tal bibliotek som vuxit upp på Kuba till Gisela Delgado som fortfarande driver verksamheten vidare.

Kubansk opposition – med öppenhet som ledstjärna – Tidskriften Latinamerika 4/99

Detta var den första artikeln jag skrev om Kuba. Jag skrev den på våren 1999, – när den kubanska revolutionen precis fyllt 40 år – efter att jag kommit hem från tre månader i Havanna. Under de månaderna samlade jag material till en uppsats som försöker besvara frågan hur processen att blir dissident ser ut.

Upplevelsen var omvälvande. Den viktigaste erfarenheten var kanske hur öppet de kubanska demokratiaktivisterna då precis som nu arbetar. Förhoppningsvis kommer det fram i artikeln. Det mesta av deras berättelser gäller dessutom fortfarande.

Artikeln finns tyvärr bara som PDF: Tidskriften Latinamerika 4-99

Den bästa artikeln om 50-årsfirandet av revolutionen som jag är läst skrevs av den mexikanske vänsterikonen Jorge Castañeda och publicerades i Newsweek härom veckan.

Allt hårdare domar på Kuba – DN Kultur 13 juni 1999

Den här artikeln skrev jag sommaren 1999 efter att Elizardo Sanchez Santa Cruz skickat en rapport om den kubanska regeringens bruk av dödsstraff de sista åren på 1990-talet.

Rapporten var sammanställd av honom och hans bror Gerardo och kom med ett antal bilagor med notiser om domar och avrättningar från kubanska tidningar, domstolspapper och vittnesmål. Nedan finns några av dessa bilagor. Många av notiserna presenterades med en vinjett med texten ”Contra delitos” (Mot brotten).

Allt hårdare domar på Kuba. Den kubanska brottsbalken har reformerats, minst tolv personer har avrättats i år – DN Kultur 13 juni 1999

ERIK JENNISCHE

Förra veckan avrättades två personer på Kuba för mord på fyra turister. Minst tolv personer har därmed arkebuserats på Kuba i år, och fler lär det bli.

Den kubanska kommissionen för mänskliga rättigheter och nationell försoning publicerade nyligen en rapport med titeln ”Dödsstraff i Kuba, kommentarer”. Tre sidor sammanfattning och en ordentlig bunt bilagor med tidningsklipp, brev och lagparagrafer beskriver väl konsekvenserna av Fidel Castros uppmaning från början av året att inte spara något krut i kampen mot brottsligheten.

La Pena de Muerte en Cuba. Comentarios – CCDHRN 25 de abril 1999

Este informe me mandó en Mayo 1999 la Comisión Cubana de Derechos Humanos y Reconciliación Nacional.

La Pena de Muerte en Cuba. Comentarios.

Anexos

Salir a la disidencia – Una teoría sobre cómo devenir disidente en las condiciones de Cuba

This is my master thesis in Sociology. It is based on aproximately 20 interviews with Cuban democracy activists, and in theories on social and political change. The interviews were made during a couple of months on the island in 1998. The text was finished a couple of years later. It was approved by the Department of Sociology at the University of Gothenburg.

Este texto es mi tesis de sociologia. Se basa en entrevistas con unos 20 activistas por la democracia en Cuba, y en teorías sobre cambio social y político. Las entrevistas hice durante un par de meses en la isla en el 1998. El texto terminé un par de años despues, y fue aprobado por la institución de sociologia de la Universidad de Gotemburgo.

Salir a la disidencia – Una teoría sobre cómo devenir disidente en las condiciones de Cuba

 Abstract in English

The aim of this work is to describe the individual process of a person on his or her way to dissidence in Cuba. The second is to create a study based on Grounded Theory – using categories created within the symbolic interaccionism – which can explain why it takes so long to become a dissident in Cuba, and why they were so few in 1998, when this study was conducted. The material consists of interviews with dissidents living in Havana, text material published in Cuba by the government, and various secondary sources.

A precondition of the theory is that the future dissident starts the process of becoming a dissident as an integrated part of the regime. The process begins when he or she discovers a set of moral and interest conflicts with the government, and is brought along by his or her personal need of finding ways of resolving them. It endures several years, passes through various steps and ends with a political act: an act that questions the legitimacy of the regime and which the government finds necessary to repress.

This process of maturation is blocked by several obstacles to political action: 1, The lack of individual rights, 2, the disappearance of independent social spaces, 3, the destruction of political symbols, and 4, the fusion of national and revolutionary identities, located on four different levels of society. To pass through these obstacles the future dissidents use sources of inspiration, in which they find symbols and identities that can be used to describe and criticize the regimen from another stream of action than the one naturalized in the government discourse.

The reasons to why it takes so long to become a dissident and why there are so few is, according to this theory, the strength of the obstacles in the Cuban society as well as the lack of sources of inspiration.

Sinopsis en Español

El primer objetivo de este trabajo es describir el proceso individual de una persona en su camino hacia la disidencia en Cuba. El segundo es crear un estudio basado en Grounded Theory – utilizando categorías creadas en el marco del interaccionismo social – que pueda explicar las razones por las que dicho proceso lleva tanto tiempo y por qué en 1998, año en que se realizó el presente estudio, existían tan pocos disidentes. El corpus utilizado consiste fundamentalmente en entrevistas con disidentes en La Habana, textos publicados por el gobierno en Cuba y otras fuentes secundarias.

Una premisa de la teoría es que el futuro disidente comienza el proceso como integrado en el régimen. El proceso empieza cuando la persona descubre conflictos morales y de intereses con el gobierno, y se siente impulsado por la necesidad individual de encontrar formas de resolverlos. Este percurso dura muchos años y pasa por varias etapas. Su finalización está marcada por el momento en el que la persona realiza un acto político; un acto que desafía la legitimidad del régimen y que el gobierno siente la necesidad de reprimir.

Dicho proceso de maduración está bloqueado por cuatro obstáculos a la acción política: 1) La falta de derechos individuales; 2) la desaparición de espacios sociales independientes; 3) la destrucción de símbolos políticos; y 4) la fusión de identidades nacionales con revolucionarias. Estos obstáculos estan organizados en cuatro niveles de la sociedad. Para vencer los obstáculos el futuro disidente necesita fuentes de inspiración donde encontrar símbolos e identidades que pueda utilizar para describir y criticar el régimen desde otra corriente de acción que la naturalizada por el discurso del gobierno.

Las razones por las que el individuo tarda tanto tiempo en salir a la disidencia, así como de por qué hay tan pocos disidentes radican, según esta teoria, en la fuerza de los mencionados obstáculos en la sociedad cubana y en la falta de fuentes de inspiración.

Friheten kan komma snabbt – NEO nr 2 mars/april 2008

Nedanstående artikel publicerades i senaste NEO i en något kortad version.

Friheten kan komma snabbt – NEO nr 2 mars/april 2008 

När den kubanska fria bibliotekarien Gisela Delgado vid ett seminarium i riksdagen häromveckan fick frågan om den kubanska oppositionen var redo att ta över efter Fidel Castro, svarade hon att det var svårt att veta.

- Men vad som är säkert – förklarade hon – är att alla höger- som vänsterdiktatorer tror att de kommer att sitta kvar vid makten för alltid. Det är alltid en överraskning för dem att förlora makten. Och de inom regimen som planerar att ta över efter en diktator, tror alltid att de kan ta över hela makten, och ärva hela auktoriteten. Men så blir det aldrig.

Kerstin Thorvall hyllar den kubanska psykiatrin – Ordfront magasin 2000

Våren 2000 beskrev Kerstin Thorvall i en synnerligen naiv artikel hur bra den psykiatriska vården är på Kuba. Hon hyllade kliniken Mazorra som med sovjetisk inspiration behandlat kubanska dissidenter för mentala problem.

Jag tog med mig artikeln när jag åkte till Kuba under påsken 2000 och letade enkelt upp en av demokratiaktivsterna som varit insperrad på Mazorra och bad henne berätta hur det var. Jag fick även en kopia av hennes inskrivningsdokument.

Fidel Castro har avgått. Här finns demokratiaktivister som kan kommentera.

Idag har Fidel Castro meddelat att han inte ställer upp som president i framtiden. För de journalister som behöver kommentarer från Kuba kan denna kontaktlista vara av värde

På Kuba

Julia Nunez Pacheco Joana Fernandez (spanska och engelska) +46709594562 +5378610900
Julia och Joana är mor och dotter till den liberale journalisten och översättaren Adolfo Fernandez Sainz som dömdes till 15 år i fängelse våren 2003. Adolfo har arbetat med många svenska journalister och politiker genom åren och intervjuades bla av svt i samband med arresteringen av tre svenska journalister i Havanna augusti 2000. Båda har varit mkt aktiva i rörelsen Damerna i vitt, Damas de Blanco, som utanför en kyrka i Havnna varje vecka protesterar mot fängslanden av oppositionella.
En längre text om Adolfo, Julia och Joana finns här.

Vad jag vet har Joana nyligen flyttat till Miami, men Julia är kvar i Havanna

”Varelaprojektet – Radikal utmaning” – Kuba inifrån, KIC 2005

Under 2005 skrev Henrik G Ehrenberg boken Kuba inifrån med ambitionen att låta Oswaldo Payá berätta om Varelaprojektet och hur han och hans parti MCL arbetar. Publikationen var ett samarbetsprojekt mellan KIC och Silc. Något år senare publicerades boken även på engelska.

Jag skrev en artikel i boken om hur Varelaprojektet är förankrat i den kubanska konstitutionen och lagstiftningen. Förhoppningen var att visa hur konstruktivt projektet är.

”Varelaprojektet – Radikal utmaning” – Kuba inifrån, KIC 2005

Erik Jennische

Det verkligt radikala med Varelaprojektet, och som gör det till en föregångare i arbetet för demokrati på Kuba, är att det utmanar det kubanska statsskicket utifrån dess egna centrala dokument. Det sätter makten över staten i medborgarnas händer, och förklarar i inledningen: ”Republiken Kubas konstitution garanterar medborgarna rätten att föreslå förändringar i lagstiftningen, och erbjuder tillvägagångssättet för att folket suveränt och demokratiskt genom en folkomröstning ska bestämma över förändringarna och innehållet i lagarna.” Men det viktigaste är kanske ändå att projektet utmanar regeringen med frågan, vågar ni följa era egna regler?

Efter cocktail-kriget – inför utrikespolitiska debatten 9 februari 2005

Denna artikel skrev jag och Birgitta Ohlsson inför den utrikespolitiska debatten i riksdagen 9 februari 2005. Förhoppningen var att få utrikesminister Laila Freivalds att prata tydligt om Kuba och kommentera de eftergifter som EU gjorde i relation till Kubas regering sommaren 2004. Jag vet inte om artikeln publicerades, men svaret på frågan om hon kommenterade Kuba finns här.

Sveriges stöd till demokratiaktivister på Kuba

Idag onsdag ska utrikesminister Leila Freivalds inför riksdagen försvara Sveriges svek mot demokratiaktivisterna på Kuba. I debatten om den utrikespolitiska deklarationen måste hon försvara varför hon och resten av EUs ministerråd i slutet av januari beslutade att upphäva den gemensamma positionen gentemot Kuba som antogs i maj 2003 efter att 75 kubanska demokratiaktivister dömts till sammanlagt 1456 år i fängelse.

Dissidenter på Kuba – SvD 10 mars 2001

Dissidenter på Kuba – SvD 10 mars 2001
Idag har ordföranden för ett av Kubas socialdemokratiska partier, Vladimiro Roca suttit i isoleringscell i 1200 dagar på Kuba, och den svenska socialdemokratin har knappt lyft ett finger för att få honom fri.

I juli 1997 greps Roca och tre andra dissidenter som tillsammans hade skrivit en kritisk analys av handlingarna inför det kubanska kommunistpartiets femte kongress. Dessutom hade han via en radiostation i Miami uppmanat kubanerna att bojkotta de förestående valet för att visa sitt avståndstagande från regeringen.

Kubas demokratiska socialister håller kongress i januari 2002

Denna artikel skrev jag och Fredrik Malm 2002 för att uppmärksamma att det även finns demokratiska socialister på Kuba. Jag vet inte om den publicerades.

Kubas demokratiska socialister håller kongress i januari 2002

Den 16 till 19 januari skulle Corriente Socialista Democrática de Cuba (CSDC), ett socialdemokratiskt parti på Kuba, haft sin första kongress. 40 representanter från lokalavdelningarna, 20 från andra demokratiska organisationer på Kuba och 10 representanter från socialdemokratiska partier runt om i världen skulle ha samlats i provinsen Pinar del Rio för att diskutera en ny vänsterpolitik för Kuba.

Kubas fria röster – Nerikes Allehanda 1 februari 1999

Detta måste ha varit en av de första artiklarna jag publicerade om Kuba.

Kubas fria röster – Nerikes Allehanda 1 februari 1999

Det kan vara farligt att ha en skrivmaskin på Kuba. Juan Carlos Recio, 27 år, är journalist på den oberoende nyhetsbyrån Cuba Press i Villa Clara mitt i Kuba, och han avtjänar just nu ett års straffarbete för att inte ha polisanmält en dissident som ville låna hans skrivmaskin.

Bilden på Hector och Gisela – tidningen Nu våren 2005

Denna artikel publicerades i tidningen Nu och i ett par andra tidningar våren 2005, efter att Gisela Delgado hade berättat om hur maken Hector Palacios hälsa förvärrats i fängelset.

Bilden på Hector och Gisela – tidningen Nu mfl våren 2005

Bilden på Hector och Gisela som dansar i sitt vardagsrum togs när Hector hade två månader kvar i den relativa friheten på Kuba. Den sitter på min anslagstavla sedan arresteringsvågen av kubanska demokratiaktivister 17 till 19 mars 2003, för att de är så romantiska.

Å ena sidan passar de in en lång tradition av aktivistpar: Den äldre, benhårde, garvade Hector Palacios, framstående dissident sedan decennier, adopterad som samvetsfånge av Amnesty i omgångar, håller ömt om, och öppnar medvetet eller omedvetet, dörrarna för den skarpare, radikalare och betydligt yngre Gisela Delgado.

Artikel om Kubas fria bibliotek till bokmässan 2001

Denna artikel skrevs i samband med bokmässan i Göteborg 2001. Kommer inte ihåg om den publicerades. Däremot har Berta och Colás varit Sverige på besök ett par gånger sedan dess och bland annat tagit emot Lars Leijonborgs demokratipris.

Gisela Delgado förbjöds att lämna Kuba under många år och fick aldrig komma till bokmässan trots att mässan bjöd in henne gång efter annan. I januari 2008 var hon dock här efter att maken och fd samvetsfången fått lämna Kuba för vård i Spanien.

Artikel om Kubas fria bibliotek till bokmässan 2001

”Det finns inga förbjudna böcker på Kuba, vi har bara inte pengar att köpa dem för”, svarade Fidel Castro när en utländsk journalist på bokmässan i Havanna 1998 frågade om censuren på Kuba.

Valvaka i Minsk – tidningen Nu mars 2003

I Vitryssland har Alexandr Lukasjenko befäst sitt styre genom valen till såväl parlamentet som till de lokala församlingarna. Länge bojkottade oppositionen valen, eftersom de ändå visste att Luka och hans kandidater skulle vinna. Vad de då missade var att använda det tillfälle som valkampanjerna erbjöd för att träffa medborgare.

Ungdomsorganisationen Civil Forum och dess ordförande under många år Vladimir Novosiad, vägrade dock att bojkotta valen och ställde alltid upp med flera kandidater. Under lokalvalen 2003 var jag där för att studera slutet av kampanjen och själva valdagen. Intrycken samlades i artikeln nedan.

Valvaka i Minsk, Vitryssland 2 mars 2003 – Nu mars 2003

Valvakan improviseras på en pizzeria i Serebrjanka i utkanten av Minsk i Vitryssland. Betongen står tät utanför de öst-gröna spegelfönstren, och innanför råder modern ranch-stil med träpaneler och vagnshjul. Men den där valvakskänslan av att allt är gjort och att det är bara att vänta in resultatet infinner sig inte. Riksdagsledamot Cecilia Wigström (fp), Tobias Ljungvall och jag från Silc väntar sedan ett par timmar framför MTV och undrar varför rösträkningen tar så lång tid.

Förbjudna sanningar om Kubas ekonomi, av Oscar Espinosa Chepe – Bertil Ohlin institutet och Silc 2003

Våren 2003 inledde Oscar Espinosa Chepe och jag arbetet med en skrift om den kubanska ekonomin (se nedan). Det var inte meningen att det skulle bli en skrift om avsaknaden av mänskliga rättigheter på Kuba.

Det skulle enbart bli en saklig analys av problemen. Det skulle bli en skrift som enkelt och pedagogiskt förklarade att dessa inte låter sig beskrivas med aggressiva begrepp som »imperialism«, »ekonomisk krigföring« eller »folkmordsblockad« – som den kubanska regeringen och dess försvarare alltid använder.

Intervju med Raúl Rivero – Nu oktober 2005

På Bokmässan i Göteborg 2005 hade Silc besök av Raúl Rivero. Min intervju med honom nedan publicerades sedan i tidningen Nu.

Boken ”Proof of Contact” som han berättar om publicerades 2007 på svenska av Silc förlag med titeln ”Mörkläggning – och 51 andra kränkningar av den kubanska statens oberoende och territoriella integritet”.

Intervju med Raúl Rivero – Nu oktober 2005

Den kubanske oberoende journalisten Raul Rivero greps i mars 2003 och dömdes senare till 20 års fängelse för ”handlingar mot statens självständighet eller territoriella integritet”. I april i år tilläts han gå i exil, efter starka internationella påtryckningar.

Saludos Erik

Es un gusto estar en Suecia y poder saludarte Hector y yo, y poder ver a los amigos que durante mucho tiempo han viajado a Cuba preocupados por la situacion nuestra.

Abrazos Hector y Gisela