Valvaka i Minsk – NU 11/2003

I mars 2003 var det lokalval i Vitryssland. 28000 kandidater i landet konkurrerade om 27000 mandat. Inte mördande direkt. Men för de få oppositionella var motståndet massivt. Jag var där för att se hur själva rösträkningen gick till och hur unga politiker arbetade för att minimera regeringens röstfusk.

Ungdomarnas metoder var noggranna och sofistikerade. För att kontrollera resultatet räknade de alla som röstade under fyra dagars förhandsröstning och sedan under själva valdagen. Därmed kunde de se om valnämnden lämnade korrekta siffror på hur många som röstat. I  flera av valkretsarna visade det sig dock att observatörerna bara registrerat drygt hundra förhandsröstande, men att valnämnden redovisade mer än 700, och att en mycket stor andel av just dessa gick till regeringens kandidat. Valfusket var uppenbart för alla som var där. Förhoppningsvis visar min krönika från valvakan hur det hela gick till:

Valvaka i Vitryssland – NU 11 2003

 

Maktkamp i Bosnien – Nerikes Allehanda 22 november 1997

Två år efter Daytonavtalet var det i november 1997 nyval till parlamentet i Republika Srpska. Freden bestod fortfarande, men maktkampen inom den serbiska entiteten var stark. Carl Bildts strategi hade varit att ge det internationella samfundets stöd till Biljana Plavsic som styrde i Republika Srpskas största stad Banja Luka, för att marginalisera Radovan Karadzic som styrde från krigshuvudstaden Pale, precis utanför Sarajevo.

Jag skrev en krönika om detta i Nerikes Allehanda inför valet: Maktkamp i Bosnien – Nerikes Allehanda 22 november 1997 Faran med strategin som många såg då var att Plavsic skulle vinna över Karadzic, men därefter överta hans maktstruktur. Men så blev det inte. Bildts strategi lyckades. I valet halverades nästan stödet för Karadzic parti SDS, och genom en brokig koalition blev Milorad Dodik, vars parti bara hade 2 av 83 mandat i parlamentet, premiärminister. Därmed var såväl Karadzic som hans allierade utmanövrerade från den politiska makten, och det blev möjligt för Republika Srpska att ta emot internationellt bistånd för återuppbyggandet. (En mycket bra beskrivning av den bosniska politiken åren efter Dayton finns i International Crisis Groups rapport ”Doing Democracy a Disservice” (PDF)

Den enda röstens dialog – Öppet på Designstudio S, sept 2004

Sommaren och hösten 2004 gjorde Designstudio S ett projekt med syftet att samla böcker till Kubas fria bibliotek (1 – 2). Projektet bestod dels av ett antal appeller om vikten av det fria ordet, dels av en insamling av böcker. Projektet var ett resultat av en artikel i Svd från bokmässan 2003 om Ramon Colas, som tillsammans med sin fru Berta Mexidor Vazquez grundade det första fria biblioteket på Kuba.

Projektet uppmärksammades i ett antal tidningar vilket gjorde att det strömmade in fler böcker än vi någonsin kunde tänka oss, ca 600, på både spanska och engelska. De mest relevanta böckerna skickades sedan under åren därefter med de delegationer som åkte till Kuba för Silcs räkning och med ett antal turister. Resten sålde vi till ett antikvariat för att kunna köpa de böcker biblioteken behövde. Alla böcker märktes med en stämpel för att de ska kännas igen på Kuba.

Till projektet publicerade Designstidio S dessutom en skrift med ett antal texter som beskrev bakgrunden till projektet, och till bristen på böcker på Kuba. Jag skrev en av texterna som publiceras nedan. (Samarbetet med Designstudio S, ledde sedan vidare till att Sandra Praun formgav Silc förlags bok Mörkläggning (Köp!))

Den enda röstens dialog – Designstudio S, sept 2004

Erik Jennische

”Språket är det som revolutionen sist av allt vill rubba, kanske därför att det skulle äventyra dogmen och makten. Genom att lägga fast språket i bestämda mönster, som vi uppfattar som klichéer och intetsägande fraser men som har motsatt syfte: att fungera som termer, exakta beteckningar, söker revolutionen både stabilisera en värdegemenskap och göra all kommunikation enkel och effektiv – som i krig.”

Kamp för och emot demokratisering

Sitter och rensar i pappersarkivet och tänker att vissa artiklar måste sparas, men att de kanske även är av intresse för andra.

Tjetjenien och Kina i International Herald Tribune

Läste häromdagen i IHT (18-19 July) en artikel av NYT:s fd Moskvakorrespondent C. J. Chivers om den tjetjenska människorättsaktivisten Natalya Estemirova som nyligen mördats. Viktig text som bland annat visar hur öppet hon arbetade, precis som Anna Politkovskaja.

I samma tidning fanns en artikel av Edward Wong som hur det blir allt vanligare med folkliga protester som slutar i våldsamheter i Kina. Den grundläggande frågan i artikeln är till vilken grad kineserna fortfarande är rädda för polisen. Artikeln hänvisar till statistik från de kinesiska myndigheterna om antalet protester och upplopp i landet som 2006 var 90 000 medan det 2003 var 60 000, vilket är mycket bara det.

Maria Heimer hänvisade till samma siffror i en mycket intressant artikel på Brännpunkt häromåret, och menar att dessa protester ofta leder till resultat. Jag använde Heimers artikel bla när jag skrev ”Det blir ingen demokrati om inte demokraterna kommer till makten” för BOI för något år sedan.

Barack Obama och demokratiseringen

I slutet av förra året skrev Larry Diamond en artikel på Newsweek om hur den nya administrationen skulle föra demokratifrämjandet vidare efter att GWB hade givit ”democracy promotion a bad name”. Han drar flera viktiga lärdomar av de senaste årens misslyckanden efter 1990-talets demokratiseringsvåg, bland annat ”Making democracy work proved harder than bringing down authoritarian rule.”

Han argumenterar starkt för att Obama-administrationen bör avveckla embargot gentemot Kuba, och öppna för nya relationer till Iran genom att bland annat avsluta handelssanktionerna. (Obamas briljanta tal till den muslimska världen vid Cairo-universitetet den 4 juni i år var precis den början som behövdes – filmversion textversion – även om förtrycket efter valet satte punkt för förändringen på ett tag)

Vad som behövs är enligt Diamond mer öppenhet gentemot människor som lever under förtryck, ”engaging closed societies is the best way to foster change”. Han skriver bland annat att USA måste stötta exilgrupper som arbetar för demokratisk förändring i sina hemländer på ett bättre sätt, främja rättsstat, skapa starka incitament för att de styrande i nya demokratier ska hålla sig till de demokratiska principerna, utöka stödet till oberoende organisationer och medier, samt ”the new president should keep in mind the power of example”.

Demokratiturism i Berlin

I höstas var Anna och jag i Berlin och gjorde en hel del politisk turism och plockade på oss olika papper och broschyrer.

Stasi-museet är ytterligare ett av flera säkerhetspolis-museer i Öst- och Centraleuropa som i första hand bevarar stämningen och prylarna från åren av förtryck, men som inte använder detta för att skapa en diskussion om förtryckets syften och resultat. (Broschyren finns på hemsidan.)

I anknytning till museet ligger också Stasiarkivet, där man kan begära att få se sin egen fil, eller iaf få svar på om det någonsin upprättades en. För att få ut filen behöver man fylla i följande blankett: Stasi

Timothy Garton Ash beskriver i boken The File hur han läser filen om sig själv hos Stasi och sedan besöker personerna som hade lämnat information om honom. Även Richard Swartz har i boken Room Service, kapitlet Blacken, skrivit om hur det var att läsa sin egen Stasifil.

Vi hittade också en intressant broschyr från Stasi-fängelset utanför Berlin och en om en utställning om förtrycket av Jehovas vittnen i DDR. Vi hade dock inte tid att åka dit.

Även det nyrenoverade och imponerande Deutsches Historisches Museum gav några intressanta perspektiv på demokratiseringen av Östtyskland, nämligen att den inte hade tagits upp i den nationella historieskrivningen alls ännu.

Museets två våningar med 2000 år av historia avslutas officiellt 1994. Men trots att berättelsen som helhet är magnifik slutar den platt. Fredsrörelsen, människorättsgrupperna, prästerna, journalisterna etc och deras västtyska och internationella allierades arbete hade skuffats undan i ett obetydligt hörn och där fanns inte mer än några videoskärmar och demonstrationsbanderoller som anekdotiskt berättade om arbetet som ledde fram till revolutionen 1989.

Det lilla utrymmet ligger sist i det blå område som behandlar perioden 1949 – 1994 på museikartan nedan. När jag sedan i informationsdisken frågade varför museet berättade så lite om dessa viktiga år för Tyskland och Europa, förklarade personen en aning stött:  ”Why, it is a very short period. We have two thousand years of history.”

När jag tittar på museets hemsida nu visar det sig dock att de har en stor fotoutställning om åren kring 1989 nu under sommaren.

Generationernas kamp på Kuba

I söndags publicerade DN två av de intressantaste artiklarna jag läst om Kuba i svensk press på flera år. En intervju om och en artikel av Yoani Sánches, som sedan några år driver bloggen Generación Y.

När jag häromåret träffade två av grundarna till Otpor i Serbien, och frågade om de ville åka till Kuba för att träffa kubanska dissidenter, var deras första fråga om den andra generationen dissidenter hade presenterat sig ännu.

De jämförde de demokratiaktivister jag berättade om med de jugoslaver som under många år varit emot först kommunismen och sedan Milosevic, men som trots hård kamp inte lyckades åstadkomma förändring. Deras roll hade blivit att upprätthålla en idé om motstånd och om frihet, vilket i sig inte ska förringas.

I serbien var det studenterna i Otpor som lyckades satte en ny bild av kampen, och som gjorde demokratisering attraktiv och snygg för de ungdomar som dittills bara sett dissidenterna som kufar.

Men det var aldrig Otpor som gjorde arbetet bakom hela den enorma medborgerliga kraft  avsatte Milosevic hösten 2000, men det var Otpor som visade hur det faktiskt var möjligt.

I det perspektivet har Yoani Sánchez inte bara skrivit mycket klokt och läsvärt, utan främst skapat bilden av att hennes generation faktiskt kan bryta det informationsmonopol som den kubanska regeringen lagt över ön i 60 år, och murat fast idén om att alla kan bidra till förändring. Denna bild är viktigare än alla de handlingar hon någonsin själv kan göra.

Läs även andra bloggares åsikter om Kuba, blogg, demokrati.

De proprietära partiprogrammens tid är över! – Att dricka liberalt 17 november 2008

Idag publiceras denna artikel på Att dricka liberalt. Hoppas att den gillas.

Erik

Socialdemokraternas supporterorganisation, folkpartiets medlemsvärvningskampanj och KDU:s argument för att inte ha någon medlemsavgift visar återigen att partipolitiken håller på att dö Sverige. Men det är få som tar det på allvar.

Stymne: Är du för eller emot er egen politik?

Lars Adaktusson citerar i Svd idag Joakim Stymne, biståndsminister Gunilla Carlssons statssekreterare, som säger att ”Det skulle vara väldigt fel om EU skulle avbryta sitt bistånd till Eritrea”.

Mot bakgrund av att Eritrea sedan mer än sju år håller den svenske journalisten Dawit Isaak och alla andra oberoende journalister i fängelse, är det ett ställningstagande som går helt på tvärs mot den politik för demokratibistånd ”Frihet från förtryck” som regeringen precis har lanserat.

Tanken med den nya politiken var ju att biståndet skulle användas för att bekämpa förtrycket, inte finansiera det!

Sveriges politik gentemot Eritrea har hamnat mitt emellan det egna engagemanget för Dawit Isaak och de andra demokratiaktivisterna i landet, och EUs ohemula biståndsmiljard till den eritreanska regeringen. Men för att balansen ska förflyttas närmare den svenska positionen krävs handling och hårda ord.

Den tysta diplomatin har helt förlorat sin legitimitet eftersom att den uppenbarligen har misslyckats. Men förändringen i tonläge och i handling ska inte bara inrikta sig på att få Dawit Isaak fri, utan på att undergräva makten för den sittande regeringen så att det skapas utrymme för en demokratisk opposition att agera, det vill säga precis den politik som den svenska regeringen just har presenterat.

Det är så enkelt att kritisera Israel

Efter ett par veckor i Israel och Palestina blir det tydligt varför kritiken mot Israel är så stark i den europeiska opinionen och varför engagemanget för palestiniernas rättigheter är så stort bland europeiska människorättsorganisationer.

Ett av de viktigaste skälen är att det är så väldigt enkelt att kritisera Israel. Förtrycket är enkelt att se och enkelt att engagera sig emot.

En bra början för att hitta grunden för sin kritik är att ta en tur med Alternative tours för att med skickliga guider och Israelregistrerade minibussar besöka separationsbarriären (ibland är det en mur och ibland ett elektriskt ogenomträngligt stängsel, funktionen är dock densamma) som slingrar sig likt en giftorm runt Jerusalem. Den separerar palestinier från palestinier, jerusalembor från Jerusalem, israeler från palestinier – men aldrig israeler från israeler.

Demokrati främsta syftet med bistånd – Frisinnad tidskrift 3/2008

Denna artikel publicerades i senaste numret av Frisinnad tidskrift. Förhoppningen är fortfarande att den svenska demokratibiståndspolitiken ska få en nystart.

Demokrati främsta syftet med bistånd – Frisinnad tidskrift 3/2008

I regeringsförklaringen 2006 sa Fredrik Reinfeldt i avsnittet om biståndspolitiken att ”Arbetet för att stärka demokrati ges starkare prioritet. Särskilda insatser görs för att främja demokrati i diktaturer som Kuba och Vitryssland.” Det är det viktigaste en svensk statsminister uttalat om Kuba och Vitryssland på decennier, och innebär förhoppningsvis början till ett radikalt skifte i Sveriges position till totalitära stater.

Den arabiska kulturens fattigdom

Läste av en händelse delar av FN-rapporten Arab Human Development Report från 2003 som visar flera nedslående siffror om kulturlivet på arabiska. Rapporten behandlar såväl språket som litteraturen i arabvärlden och berättar bland annat att en skönlitterär bok som säljer mer än 5 000 exemplar blir en bästsäljare, trots att hela 270 miljoner människor har arabiska som modersmål. Antalet böcker som översätts till arabiska är också skrämmande lågt. Detta citat från rapporten är deprimerande:

In terms of quantity, and notwithstanding the increase in the number of translated books from 175 per year during 1970-1975 to 330, the number of books translated in the Arab world is one fifth of the number translated in Greece. The aggregate total of translated books from the Al-Ma’moon era to the present day amounts to 10,000 books – equivalent to what Spain translates in a single year.

This disparity was revealed in the first half of the 1980s when the average number of books translated per 1 million people in the Arab world during the 5-year period was 4.4 (less than one book for every million Arabs), while in Hungary it was 519, and in Spain 920. (s. 67)

Det finns ingen anledning att tro att araber skulle vara mindre intresserade än andra människor om vad som sker runt om i världen. Däremot är deras regeringar allt annat än villiga att släppa ordet fritt.

När rapporten släpptes skapade den en hel del diskussion. UD tog fram en rapport med konkreta förslag om hur man kunde främja dialogen med Mellanöstern och Nordafrika. Förslaget om ett översättningens hus någonstans i den arabisktalande världen borde inte ha gått ur tiden. Det skulle vara ett mycket konkret exempel på hur Sverige skulle kunna främja yttrandefrihet i arabvärlden.

Vad gör Sida på Kuba? – fortfarande ingenting

Efter regeringsskiftet 2006 gjorde Fredrik Reinfeldt ett av de viktigaste uttalanden i Sveriges historia gentemot Kuba när han förklarade att ”Arbetet för att stärka demokrati ges starkare prioritet. Särskilda insatser görs för att främja demokrati i diktaturer som Kuba”.

Sedan dess har av okänd anledning inte mycket hänt på UD, och inte heller på Sida har man lyssnat till stadsministern. På den webbsida myndigheten skapat för att berätta om vad man gör i de av regeringen prioriterade länderna Burma, Kuba, Vitryssland och Zimbabwe är en händelse som ser ut som en tanke att det är just under Kuba som det inte finns ngn information alls.

Men Sida har en pågående neuros sedan decenneir om hur man ska förhålla sig till Kuba. När jag undersökte den information Sida erbjöd om landet 2001 fanns information från Svensk-kubanska föreningen och andra diktaturkramare med, men inget från de kubaner som bor i Sverige. Och inte tänkte man ändra på det heller.

Friheten kan komma snabbt – NEO nr 2 mars/april 2008

Nedanstående artikel publicerades i senaste NEO i en något kortad version.

Friheten kan komma snabbt – NEO nr 2 mars/april 2008 

När den kubanska fria bibliotekarien Gisela Delgado vid ett seminarium i riksdagen häromveckan fick frågan om den kubanska oppositionen var redo att ta över efter Fidel Castro, svarade hon att det var svårt att veta.

- Men vad som är säkert – förklarade hon – är att alla höger- som vänsterdiktatorer tror att de kommer att sitta kvar vid makten för alltid. Det är alltid en överraskning för dem att förlora makten. Och de inom regimen som planerar att ta över efter en diktator, tror alltid att de kan ta över hela makten, och ärva hela auktoriteten. Men så blir det aldrig.

Det blir ingen demokrati om inte demokraterna kommer till makten

Bertil Ohlin-institutet inbjuder varje år framstående politiker att hålla en föreläsning om en dagsaktuellt ämne. 2007 års tal hölls av Gunilla Carlsson på temat den nya utvecklingspolitiken.

Inför föreläsningen ombads jag att skriva en text om framtidens demokratibistånd som underlag till den efterföljande paneldiskussionen. Carlssons anförande och min text publiceras nu i en skrift i ett samarbete mellan Bertil Ohlin-institutet och Silc. Skriften finns att beställa här, eller ladda ned här: Det blir ingen demokrati om inte demokraterna kommer till makten

Pressmeddelande

”Risken är att Sverige sitter på de anklagades bänk när Vietnam blir demokratiskt”

Bertil Ohlininstitutet i samarbete med Silc: Ny skrift om svenskt demokratibistånd.

Vid den årliga Bertil Ohlinföreläsningen i slutet av förra året stakade biståndsminister Gunilla Carlsson ut riktningen för alliansregeringens demokratibiståndspolitik.

”På ett helt annat sätt än tidigare regeringar ska vi nu identifiera strategier och verktyg som verkligen kan göra skillnad i kampen för en friare värld. Vi har många exempel på att decennier av svenskt bistånd, som sagt sig bygga på en strävan att främja demokrati och mänskliga rättigheter, men som inte givit resultat. Det är ett tragiskt faktum att många av våra samarbetsländer fortfarande är ofria.”

Gunilla Carlssons anförande ”En ny utvecklingspolitik – med friheten i centrum” publiceras nu i skriftform, tillsammans med Erik Jennisches uppsats ”Det blir ingen demokrati om inte demokraterna kommer till makten”.

Erik Jennische, styrelseledamot i Silc, skräder inte orden när han kritiserar delar av de senaste decenniernas biståndspolitik.

”Sverige, med sitt mångåriga stöd till kommunistpartiet i Vietnam, kan i framtiden komma att sitta på de anklagades bänk när Vietnam får en demokratisk regering som vill göra upp med landets egen historia.”

I en särskild granskning av tankarna bakom svenskt demokratibistånd konstaterar han att strategin undvikit det uppenbara, nämligen att det inte blir någon demokrati om inte demokraterna kommer till makten.

För ytterligare frågor, kontakta:

Mikael T. Eriksson, pressekreterare åt Gunilla Carlsson, 0703-032951.

Gunnar Fröroth, ordförande Bertil Ohlininstitutet, 0704-401000

Gunilla Davidsson, generalsekreterare Silc , 0709558492

Erik Jennische, styrelseledamot Silc, 0707 818145

Mordet är en logisk följd på Putins politik – GP 11 oktober 2006

Denna artikel skrev jag och Gunilla Davidsson på Silc samma dag som vi hörde att Anna Politkovskaja hade mördats. Den publicerades senare i GP. Sedan dess har det svenska demokratibiståndet till Ryssland i praktiken helt avvecklats. Det är helt obegripligt.

Mordet är en logisk följd på Putins politik

Mordet på den ryska journalisten Anna Politkovskaja måste vara droppen som får omvärldens bild av Ryssland att förändras. Sveriges nya regering bör agera på ett helt annat sätt än de tidigare.

Demokrati måste vara millenniemål!

Denna artikel skrevs av mig och Silcs ordförande Lennart Nordfors inför Carin Jämtins första millennimålsrapport. Det är ju ett problem att FNs två viktigaste värden och syften, att främja fred och mänskliga rättigheter, inte finns med bland millenniemålen. Jag vet inte om den någonsin publicerades.

Demokrati måste vara millenniemål

Idag presenterar biståndsminister Carin Jämtin regeringens första milleniemålsrapport. Det blir ytterligare en beskrivning av hur mycket Sverige gjort för att minska fattigdomen i världen.

Dissidenter på Kuba – SvD 10 mars 2001

Dissidenter på Kuba – SvD 10 mars 2001
Idag har ordföranden för ett av Kubas socialdemokratiska partier, Vladimiro Roca suttit i isoleringscell i 1200 dagar på Kuba, och den svenska socialdemokratin har knappt lyft ett finger för att få honom fri.

I juli 1997 greps Roca och tre andra dissidenter som tillsammans hade skrivit en kritisk analys av handlingarna inför det kubanska kommunistpartiets femte kongress. Dessutom hade han via en radiostation i Miami uppmanat kubanerna att bojkotta de förestående valet för att visa sitt avståndstagande från regeringen.

Brev till Sveriges folkbibliotek om förtrycket mot Kubas fria bibliotek – maj 2003

Detta brev skickade Silc till alla Sveriges bibliotek i maj 2003 för att uppmärksamma dem på förtrycket av de fria biblioteken på Kuba. Jag tror inte att någon svarade. Generellt har intresset för de fria biblioteken varit mycket svagt i Bibliotekssverige, med några undantag i Uddevalla, Stockholm, Uppsala och något till.

Istället för beundran för de kubanska bibliotekariernas arbete och vilja till stöd har de mötts med misstänksamhet för att de inte har biblioteksutbildning, och för att det inte är offentligt finansierade. Att de försöker fylla bibliotekets mest centrala uppgift – att erbjuda människor att själva läsa vilken litteratur de vill – under mycket hårt förtryck har för de flesta varit helt ointressant.

A Short Manual For Working With Organisations In The Democracy Movement In Cuba, ver 3.1

The first version of this text was published in 2000 as I noticed there was so little knowledge about the democracy movement in Cuba among democracy promoters that I met. The idea was to present the movement and what kind of methods it uses in order to make it possible for those interested to contribute.

The text was updated a couple of times and this last version was published in 2006. If you find it interesting, completely outdated, or just would like to contribute, please add a comment below.

Varelaprojektet och våren 2002 – opublicerad

Denna artikel skrev jag i juli 2002 för att publicera tillsammans med Cecilia Malmström. Målet var att visa på de framgångar den kubanska demokratirörelsen haft med Varelaprojektet, och förklara att det nu var dags att den svenska regeringen ställde sig bakom demokratirörelsens verksamhet och krav. Den blev dock aldrig publicerad vad jag kan minnas. Jag har inte heller hittat referenser till den på internet. Och den socialdemokratiska regeringen gjorde aldrig något heller.

Varelaprojektet och våren 2002

När det totalitära systemet på Kuba väl rämnar kommer händelserna våren och sommaren 2002 att framstå som några av de viktigaste stegen på vägen dit. Frågan är nu hur Sveriges regering ska förhålla sig till förändringarna: Ska ni fortsätta med den tysta diplomatin, spara kraftorden till enskilda möten med den kubanska regeringens representanter och fortsätta betrakta demokratirörelsen som en perifer samling grupperingar som inte kan hålla sams, eller har ni insett att detta knappast givit några resultat på Kuba de senaste 43 åren?

Sida som Kubainformatör – Omvärlden 2001

Sida har alltid gjort anspråk på att ha omfattande information om länder långt borta som tar emot svenskt bistånd. Om kunskaperna från biståndsarbetet inte kommer tillbaka till de svenska skattebetalarna undergrävs biståndsviljan.

I april 2001 hade Sidas tidskrift Omvärlden flera artiklar om Kuba. Men ingen av dem behandlade situationen för mänskliga rättigheter eller demokratirörelsens arbete. Denna brist visade sig vara genomgående i allt informationsmaterial om Kuba från Sida. Jag skrev artikeln nedan i något av de påföljande numren och fick även ett svar i tidningen om att Sida inte tänkte ändra på sitt informationsmaterial.