Dawit och Paneque kämpar ihop

I förra veckan hade Silc ett seminarium om Kuba. En av talarna var José Luis Garcia Paneque som är en av de oberoende journalister som fängslades våren 2003 och som nu har släppts fri. Under kvällen pratade vi en lång stund om Dawit Isaak, och jag lovade att skicka mer information om honom så att Paneque kunde skriva något. När jag så letade på Committee to Protect Journalists hemsida efter information om Dawit på spanska fick jag upp detta sökresultat.

Kampen är en och densamma.

Varför får förtrycket alltid plats på första maj?

Först partirepresentanter, sedan orkester, sedan SSU och sedan den eritreanska regeringens representanter. Så såg det ut när förstamajtåget svängde av från Kungsgatan mot Norra Bantorget i Stockholm.

Det skulle inte falla mig in att tro att det Socialdemokratiska partiet skulle ha något till övers för varken Dawit Isaaks och alla eritreanska fritänkares förtryckare.

Men likväl hade de en egen plats i tåget och mängder med skyltar med budskapen ”Svenska media: imperialismens hantlangare”, ”Eritrea står för social rättvisa”, och liknande.

De delade också ut flygblad som bland annat berättade att: ”Dag in och dag ut har de fyra största dagstidningarna på ett exempellöst och okänsligt sätt spridit dåligt underbyggda, lösryckta och för eritreaner i Sverige djupt sårande och kränkande uppgifter om Eritrea, dess folk och dess ledare.”

Men precis som alla andra förtryckare vägrar de att berätta vilka dessa uppgifter är, för i så fall skulle de ju bjuda in till diskussion.

Detta förvånar förvisso inte. Men att Socialdemokraterna okritiskt låter denna typ av organisationer få den legitimitet som deltagandet i förstamajfirandet innebär är oförskämt mot alla de eritreaner som har flytt till Sverige de senaste två decennierna.

Förr om åren har jag i vänsterns och r:arnas tåg alltid sett flaggor om friheten på Kuba, i Nordkorea och Zimbabwe. Så var det även i år, enligt uppgift. Och nu upplåter socialdemokraterna plats till den eritreanska regeringens representanter. Varför är det så svårt att hålla rent från förtrycket på första maj?

(Se fler bilder på Fredrik Malms blogg)

Stolta ställningstaganden var inget värda

Lars Adaktusson har blivit den journalist i drakarna som mest tar ansvar för kollegan Dawit Isaak. I dagens krönika ryter han till igen och frågar sig om ”den tysta diplomatin” mest är ett skydd för UDs misstag.

Men frågan är också varför tex Cecilia Malmström som så tydligt agerade för Dawit före maktskiftet är så tyst. 2004 skrev hon i ett pressmeddelande att Laila Freivalds borde åka till Eritrea för att förhandla för Dawit. Den rimliga frågan nu är ju varför hon inte reser dit själv?

Stymne: Är du för eller emot er egen politik?

Lars Adaktusson citerar i Svd idag Joakim Stymne, biståndsminister Gunilla Carlssons statssekreterare, som säger att ”Det skulle vara väldigt fel om EU skulle avbryta sitt bistånd till Eritrea”.

Mot bakgrund av att Eritrea sedan mer än sju år håller den svenske journalisten Dawit Isaak och alla andra oberoende journalister i fängelse, är det ett ställningstagande som går helt på tvärs mot den politik för demokratibistånd ”Frihet från förtryck” som regeringen precis har lanserat.

Tanken med den nya politiken var ju att biståndet skulle användas för att bekämpa förtrycket, inte finansiera det!

Sveriges politik gentemot Eritrea har hamnat mitt emellan det egna engagemanget för Dawit Isaak och de andra demokratiaktivisterna i landet, och EUs ohemula biståndsmiljard till den eritreanska regeringen. Men för att balansen ska förflyttas närmare den svenska positionen krävs handling och hårda ord.

Den tysta diplomatin har helt förlorat sin legitimitet eftersom att den uppenbarligen har misslyckats. Men förändringen i tonläge och i handling ska inte bara inrikta sig på att få Dawit Isaak fri, utan på att undergräva makten för den sittande regeringen så att det skapas utrymme för en demokratisk opposition att agera, det vill säga precis den politik som den svenska regeringen just har presenterat.

Första artikeln om Dawit Isaak – Expressen 18 april 2002

Denna artikel publicerade Johan Öbrink och jag i Expressen i 18 april 2002 och någon vecka senare i Svenska dagbladet. Det var ett halvår efter att Dawit Isaak greps och fängslades i Eritrea. Fram till dess hade TT publicerat ett telegram om att en svensk journalist gripits, men varken de svenska medierna eller UD hade brytt sig om att följa upp historien.

UD sviker – Expressen 18 april 2002

Den svenske medborgaren och journalisten Dawit Isaac sitter sedan i september i fängelse i Eritrea. Förra veckan rapporterade journalistorganisationen CPJ att Dawit Isaac i början av april fördes till sjukhus där han vårdas för post-traumatisk stress orsakad av tortyr. Hittills har svenska myndigheter inte ansträngt sig för att hjälpa honom