Albatros, hållbarheten och den kubanska revolutionen

söndag 06 april 2014

I helgen kom charterbolaget Albatros katalog med morgontidningen. Jag kollade förstås av gammal vana vad de skrev om Kuba:

”Vi står på den plats där Castro under många år höll sina berömda tal till folket [...] och ser den eviga lågan brinna vid Che Guevaras minnesmärke i Santa Clara.”

Inte ett ord om Castro-brödernas ansvar för förtrycket av alla grundläggande mänskliga rättigheter, eller att Che Guevara ansvarade för hundratals avrättningar månaderna efter revolutionen.

BildPå hemsidan skriver företaget istället:

”De sociala förhållandena har förbättrats avsevärt under Fidel Castros styre.”

Det är förstås inte sant, om man jämför Kuba med andra länder. Men Albatros drar också iväg en riktig lögn:

”Före revolutionen var mer än hälften av befolkningen analfabeter. En omfattande kampanj mot analfabetismen sjösattes, och Kuba har nu det bästa utbildningssystemet i hela Latinamerika med gratis undervisning från början till slut.

1958, alltså ett år före revolutionen, var läskunnigheten nära 80 procent. Att Kuba skulle ha det ”bästa utbildningssystemet i hela Latinamerika” är förstås omöjligt att leda i bevis. Men man kan bara tro att det är sant, om man tycker att det är helt ovidkommande för kvalitén att kubanska elever inte får läsa kubanska författare som tagit ställning för demokrati, och inte får lära sig vad de mänskliga rättigheterna innebär.

Albatros skamlösa användande av den kubanska regeringens propaganda i sin egen reklam är inte första gången charterbolag säljer resor till Kuba med hjälp av förtrycket. Men att Albatros dessutom försöker beskriva sig som föredöme vad gäller hållbarhet är nytt. I katalogen skriver man:

”Idag är Albatros [...] certifierat under FN:s Global Compact-program, som bland annat innebär fokus på mänskliga rättigheter”.

Men Global Compact certifierar inte. Albatros har inte fått godkänt av någon. Företag som deltar i Global Compacts arbete gör dock ett åtagande att följa organisationens tio principer. De två första lyder:

1: Businesses should support and respect the protection of internationally proclaimed human rights; and
2: make sure that they are not complicit in human rights abuses.

Att använda människorättsförtryckare och deras propaganda för att sälja charterresor innebär för det första att man inte respekterar de mänskliga rättigheterna, och för det andra att man deltar i själva förtrycket.

Hyckleri är det enda Albatros står för.

Uppdatering maj 2014

Efter ett halvdussin telefonsamtal till Albatros om hur de såg på sin marknadsföring fick jag till slut detta svar.

Brev från Albatros


Fidel meddelar att han avgår, 19 februari 2008

lördag 10 juli 2010

Tidigt på morgonen den 19 februari fick jag veta att Fidel Castro i sin Granma-krönika meddelat att han inte skulle kandidera igen till ”Presidente del Consejo de Estado y Comandante en Jefé”, alltså regeringschef och överbefälhavare. Jag ringde snabbt en av mina vänner som var på Kuba vid tillfället för att hän skulle ta med sig en kopia av tidningen hem. Så här kommer nu en scannad version av artikel. Läs och förundras.

Fidel Castros avskedskrönika i Granma 19 februari 2008

Granma har som vanligt bara åtta sidor, och av artiklarna är det endast Fidel Castros egen krönika som behandlar ämnet. Här avgår alltså regeringschefen sedan 1959 och det enda kubanerna får veta är vad han själv skriver i sin krönika. Nu har jag inte tidningarna från de nästkommande dagarna, men sannolikt hade inte heller de några mer omfattande redogörelser för  vad som hänt och vad som nu kommer att ske.

I krönikan motiverar Fidel Castro beslutet med att hälsan hans är dålig, och fienden för stark för att man ska kunna kämpa mot den utan att vara på topp. Däremot säger han inget om att han ska avgå även som generalsekreterare för kommunistpartiet, som ju är själva basen för makt på Kuba. I och med detta har det alltså skapats en viss delning av toppen i den kubanska makthierarkin.


Böckernas Kuba – broschyr inför bokmässan 2002

torsdag 29 januari 2009

2002 deltog Silc för första gången på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg . Vi hade inte mycket annat att ställa ut än Florence Laag Brandells 726 dagarögonblicksbilder och personliga intryck från Zimbabwe och broschyren Böckernas Kuba. Med tiden har Silc förlags katalog vuxit till ett tiotal titlar.

Broschyren består av Alexis Gainzas text Mina böckers Kuba, som beskriver hur censuren radderar det kubanska litterära kulturarvet från honom och alla andra på Kuba, och min artikel Böckernas återkomst, som handlar om de fria bibliotekens uppkomst och funktion. Läs här: Böckernas Kuba.

Artikeln berättar om hur Berta Mexidor Vázquez och Ramon Humberto Colas hör Fidel Castro föklara för en journalist på bokmässan i Havanna 1998 att: ”Det finns inga förbjudna böcker på Kuba, vi har bara inte pengar att köpa dem för.”

Med detta som utgångspunkt inledde arbetet med att låna ut alla de böcker som de själva ägde och som deras aktivistvänner ägde, och som de alltid ansett var förbjudna.

De fria biblioteken blev förstås snabbt motarbetade av säkerhetspolisen, och i arresteringsvågen 2003 arresterades ett 20-tal bibliotekarier och deras bibliotek förstördes. Berta och Ramon hade då redan gått i exil, och lämnat över ansvaret för de 80-tal bibliotek som vuxit upp på Kuba till Gisela Delgado som fortfarande driver verksamheten vidare.


Kubansk opposition – med öppenhet som ledstjärna – Tidskriften Latinamerika 4/99

onsdag 28 januari 2009

Detta var den första artikeln jag skrev om Kuba. Jag skrev den på våren 1999, – när den kubanska revolutionen precis fyllt 40 år – efter att jag kommit hem från tre månader i Havanna. Under de månaderna samlade jag material till en uppsats som försöker besvara frågan hur processen att blir dissident ser ut.

Upplevelsen var omvälvande. Den viktigaste erfarenheten var kanske hur öppet de kubanska demokratiaktivisterna då precis som nu arbetar. Förhoppningsvis kommer det fram i artikeln. Det mesta av deras berättelser gäller dessutom fortfarande.

Artikeln finns tyvärr bara som PDF: Tidskriften Latinamerika 4-99

Den bästa artikeln om 50-årsfirandet av revolutionen som jag är läst skrevs av den mexikanske vänsterikonen Jorge Castañeda och publicerades i Newsweek härom veckan.


Allt hårdare domar på Kuba – DN Kultur 13 juni 1999

lördag 24 januari 2009

Den här artikeln skrev jag sommaren 1999 efter att Elizardo Sanchez Santa Cruz skickat en rapport om den kubanska regeringens bruk av dödsstraff de sista åren på 1990-talet.

Rapporten var sammanställd av honom och hans bror Gerardo och kom med ett antal bilagor med notiser om domar och avrättningar från kubanska tidningar, domstolspapper och vittnesmål. Nedan finns några av dessa bilagor. Många av notiserna presenterades med en vinjett med texten ”Contra delitos” (Mot brotten).

Contra delitos

Allt hårdare domar på Kuba. Den kubanska brottsbalken har reformerats, minst tolv personer har avrättats i år – DN Kultur 13 juni 1999

ERIK JENNISCHE

Förra veckan avrättades två personer på Kuba för mord på fyra turister. Minst tolv personer har därmed arkebuserats på Kuba i år, och fler lär det bli.

Den kubanska kommissionen för mänskliga rättigheter och nationell försoning publicerade nyligen en rapport med titeln ”Dödsstraff i Kuba, kommentarer”. Tre sidor sammanfattning och en ordentlig bunt bilagor med tidningsklipp, brev och lagparagrafer beskriver väl konsekvenserna av Fidel Castros uppmaning från början av året att inte spara något krut i kampen mot brottsligheten.

Läs hela inlägget här »


Air Berlin upptäcker friheten på Kuba

söndag 22 juni 2008

I decennier var Berlin en frihetens fyrtorn mitt i det av Sovjetunionen kontrollerade Central- och Östeuropa. Staden var helt omsluten av det totalitära Östtyskland. Flyg var det enda sättet att komma dit utan att underkasta sig någon av gränsstationerna som kontrollerade allt och alla som försökte ta sig in genom muren landvägen.

1978 grundades flygbolaget Air Berlin, som dock inte fick flyga under tysk flagg eftersom Berlins speciella status sedan Andra världskrigets slut gjorde att alla flyg skulle vara registrerade under antingen amerikansk, fransk eller brittisk flagg.

Läs hela inlägget här »


Salir a la disidencia – Una teoría sobre cómo devenir disidente en las condiciones de Cuba

söndag 30 mars 2008

This is my master thesis in Sociology. It is based on aproximately 20 interviews with Cuban democracy activists, and in theories on social and political change. The interviews were made during a couple of months on the island in 1998. The text was finished a couple of years later. It was approved by the Department of Sociology at the University of Gothenburg.

Este texto es mi tesis de sociologia. Se basa en entrevistas con unos 20 activistas por la democracia en Cuba, y en teorías sobre cambio social y político. Las entrevistas hice durante un par de meses en la isla en el 1998. El texto terminé un par de años despues, y fue aprobado por la institución de sociologia de la Universidad de Gotemburgo.

Salir a la disidencia – Una teoría sobre cómo devenir disidente en las condiciones de Cuba

 Abstract in English

The aim of this work is to describe the individual process of a person on his or her way to dissidence in Cuba. The second is to create a study based on Grounded Theory – using categories created within the symbolic interaccionism – which can explain why it takes so long to become a dissident in Cuba, and why they were so few in 1998, when this study was conducted. The material consists of interviews with dissidents living in Havana, text material published in Cuba by the government, and various secondary sources.

A precondition of the theory is that the future dissident starts the process of becoming a dissident as an integrated part of the regime. The process begins when he or she discovers a set of moral and interest conflicts with the government, and is brought along by his or her personal need of finding ways of resolving them. It endures several years, passes through various steps and ends with a political act: an act that questions the legitimacy of the regime and which the government finds necessary to repress.

This process of maturation is blocked by several obstacles to political action: 1, The lack of individual rights, 2, the disappearance of independent social spaces, 3, the destruction of political symbols, and 4, the fusion of national and revolutionary identities, located on four different levels of society. To pass through these obstacles the future dissidents use sources of inspiration, in which they find symbols and identities that can be used to describe and criticize the regimen from another stream of action than the one naturalized in the government discourse.

The reasons to why it takes so long to become a dissident and why there are so few is, according to this theory, the strength of the obstacles in the Cuban society as well as the lack of sources of inspiration.

Sinopsis en Español

El primer objetivo de este trabajo es describir el proceso individual de una persona en su camino hacia la disidencia en Cuba. El segundo es crear un estudio basado en Grounded Theory – utilizando categorías creadas en el marco del interaccionismo social – que pueda explicar las razones por las que dicho proceso lleva tanto tiempo y por qué en 1998, año en que se realizó el presente estudio, existían tan pocos disidentes. El corpus utilizado consiste fundamentalmente en entrevistas con disidentes en La Habana, textos publicados por el gobierno en Cuba y otras fuentes secundarias.

Una premisa de la teoría es que el futuro disidente comienza el proceso como integrado en el régimen. El proceso empieza cuando la persona descubre conflictos morales y de intereses con el gobierno, y se siente impulsado por la necesidad individual de encontrar formas de resolverlos. Este percurso dura muchos años y pasa por varias etapas. Su finalización está marcada por el momento en el que la persona realiza un acto político; un acto que desafía la legitimidad del régimen y que el gobierno siente la necesidad de reprimir.

Dicho proceso de maduración está bloqueado por cuatro obstáculos a la acción política: 1) La falta de derechos individuales; 2) la desaparición de espacios sociales independientes; 3) la destrucción de símbolos políticos; y 4) la fusión de identidades nacionales con revolucionarias. Estos obstáculos estan organizados en cuatro niveles de la sociedad. Para vencer los obstáculos el futuro disidente necesita fuentes de inspiración donde encontrar símbolos e identidades que pueda utilizar para describir y criticar el régimen desde otra corriente de acción que la naturalizada por el discurso del gobierno.

Las razones por las que el individuo tarda tanto tiempo en salir a la disidencia, así como de por qué hay tan pocos disidentes radican, según esta teoria, en la fuerza de los mencionados obstáculos en la sociedad cubana y en la falta de fuentes de inspiración.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.