Albatros, hållbarheten och den kubanska revolutionen

söndag 06 april 2014

I helgen kom charterbolaget Albatros katalog med morgontidningen. Jag kollade förstås av gammal vana vad de skrev om Kuba:

”Vi står på den plats där Castro under många år höll sina berömda tal till folket […] och ser den eviga lågan brinna vid Che Guevaras minnesmärke i Santa Clara.”

Inte ett ord om Castro-brödernas ansvar för förtrycket av alla grundläggande mänskliga rättigheter, eller att Che Guevara ansvarade för hundratals avrättningar månaderna efter revolutionen.

BildPå hemsidan skriver företaget istället:

”De sociala förhållandena har förbättrats avsevärt under Fidel Castros styre.”

Det är förstås inte sant, om man jämför Kuba med andra länder. Men Albatros drar också iväg en riktig lögn:

”Före revolutionen var mer än hälften av befolkningen analfabeter. En omfattande kampanj mot analfabetismen sjösattes, och Kuba har nu det bästa utbildningssystemet i hela Latinamerika med gratis undervisning från början till slut.

1958, alltså ett år före revolutionen, var läskunnigheten nära 80 procent. Att Kuba skulle ha det ”bästa utbildningssystemet i hela Latinamerika” är förstås omöjligt att leda i bevis. Men man kan bara tro att det är sant, om man tycker att det är helt ovidkommande för kvalitén att kubanska elever inte får läsa kubanska författare som tagit ställning för demokrati, och inte får lära sig vad de mänskliga rättigheterna innebär.

Albatros skamlösa användande av den kubanska regeringens propaganda i sin egen reklam är inte första gången charterbolag säljer resor till Kuba med hjälp av förtrycket. Men att Albatros dessutom försöker beskriva sig som föredöme vad gäller hållbarhet är nytt. I katalogen skriver man:

”Idag är Albatros […] certifierat under FN:s Global Compact-program, som bland annat innebär fokus på mänskliga rättigheter”.

Men Global Compact certifierar inte. Albatros har inte fått godkänt av någon. Företag som deltar i Global Compacts arbete gör dock ett åtagande att följa organisationens tio principer. De två första lyder:

1: Businesses should support and respect the protection of internationally proclaimed human rights; and
2: make sure that they are not complicit in human rights abuses.

Att använda människorättsförtryckare och deras propaganda för att sälja charterresor innebär för det första att man inte respekterar de mänskliga rättigheterna, och för det andra att man deltar i själva förtrycket.

Hyckleri är det enda Albatros står för.

Uppdatering maj 2014

Efter ett halvdussin telefonsamtal till Albatros om hur de såg på sin marknadsföring fick jag till slut detta svar.

Brev från Albatros


Vuxenskolan och ABF fortsätter hylla Che Guevara

tisdag 09 oktober 2012

Hittade nyss dessa käcka seminarier på Svensk-kubanska föreningens hemsida. De har förstås rätt att ordna vilka seminarier de vill. Och ABF och Vuxenskolan har det förstås också. Mötesfriheten är för alla.

Men är det verkligen i enlighet med Vuxenskolans och ABFs styrelsers idé att studieförbundens resurser används för att hylla Che Guevara, framstående endast som demagog och massmördare?


Valvaka i Minsk – NU 11/2003

tisdag 07 februari 2012

I mars 2003 var det lokalval i Vitryssland. 28000 kandidater i landet konkurrerade om 27000 mandat. Inte mördande direkt. Men för de få oppositionella var motståndet massivt. Jag var där för att se hur själva rösträkningen gick till och hur unga politiker arbetade för att minimera regeringens röstfusk.

Ungdomarnas metoder var noggranna och sofistikerade. För att kontrollera resultatet räknade de alla som röstade under fyra dagars förhandsröstning och sedan under själva valdagen. Därmed kunde de se om valnämnden lämnade korrekta siffror på hur många som röstat. I  flera av valkretsarna visade det sig dock att observatörerna bara registrerat drygt hundra förhandsröstande, men att valnämnden redovisade mer än 700, och att en mycket stor andel av just dessa gick till regeringens kandidat. Valfusket var uppenbart för alla som var där. Förhoppningsvis visar min krönika från valvakan hur det hela gick till:

Valvaka i Vitryssland – NU 11 2003

 


Maktkamp i Bosnien – Nerikes Allehanda 22 november 1997

måndag 06 februari 2012

Två år efter Daytonavtalet var det i november 1997 nyval till parlamentet i Republika Srpska. Freden bestod fortfarande, men maktkampen inom den serbiska entiteten var stark. Carl Bildts strategi hade varit att ge det internationella samfundets stöd till Biljana Plavsic som styrde i Republika Srpskas största stad Banja Luka, för att marginalisera Radovan Karadzic som styrde från krigshuvudstaden Pale, precis utanför Sarajevo.

Jag skrev en krönika om detta i Nerikes Allehanda inför valet: Maktkamp i Bosnien – Nerikes Allehanda 22 november 1997 Faran med strategin som många såg då var att Plavsic skulle vinna över Karadzic, men därefter överta hans maktstruktur. Men så blev det inte. Bildts strategi lyckades. I valet halverades nästan stödet för Karadzic parti SDS, och genom en brokig koalition blev Milorad Dodik, vars parti bara hade 2 av 83 mandat i parlamentet, premiärminister. Därmed var såväl Karadzic som hans allierade utmanövrerade från den politiska makten, och det blev möjligt för Republika Srpska att ta emot internationellt bistånd för återuppbyggandet. (En mycket bra beskrivning av den bosniska politiken åren efter Dayton finns i International Crisis Groups rapport ”Doing Democracy a Disservice” (PDF)


”På väg ur ruinerna” och ”Vem skall styra Bosnien?” – Nerikes Allehanda juni 1996

onsdag 18 januari 2012

När jag reste i Bosnien våren 1996 hade landet precis vaknat till liv efter kriget, och för varje dag blev det allt tydligare vilken oerhörd förstörelse som kriget lett fram till, såväl materiellt som moraliskt. Jag skrev två artiklar i Nerikes Allehanda efter resan och när jag läser dem nu så kommer några av frågeställningarna jag brottades med då tillbaka.

När Jugoslavien gick till val 1990 röstade 94 procent av Bosnienkroaterna, 92 procent av Bosnienserberna och 76 av de bosniska muslimerna på partier med uttalad nationell profil.

Det bosniska liberala partiets (LDS) dåvarande partiordförande Razim Kadic berättade att ”om vi i Bosnien eller någon annan uppfattat dessa siffror, och insett allvaret i dem, skulle man kanske kunnat förhindra det som nu hänt. […] När nationalitet också innebär en politisk vilja finns det inget behov av demokratiska val.”

I Banja Luka låg skammen tjock över hela staden. Där den stora moskén en gång legat fanns bara en igenvuxen grusplan. Ett monument i sig.  Milan Tukic från det socialliberala partiet i Republika srpska berättade att ”det finns inte längre några sociala mönster eller strukturer här, på gott och ont.   Bara en oformlig social massa”.

Först var det kommunisterna som raderade klasserna, sedan nationalisterna som rensade ut alla icke-serber. När nu alla skulle ha samma identitet, så hade ingen en egen identitet.

På väg ur ruinerna – Nerikes Allehanda 27 juni 1996

Vem skall styra Bosnien? – Nerikes Allehanda 29 juni1996

 


Serbien nära erkänna Bosnien och Kroatien – Bohusläningen 7 juni 1995

tisdag 17 januari 2012

Efter en resa till Belgrad i maj 1995 förutspådde jag att Milosevic snart skulle erkänna Bosnien och Kroatien för att vrida makten ur händerna på Karadzic. Ett halvår senare var det också just vad som hände i samband med Daytonförhandlingarna. Trots att den jugoslaviska federala armén inte längre deltog i kriget, och Serbiens gräns till Bosnien var stängd, så var det med Milosevic som fredsavtalet skrevs.

Det var min första artikel om internationella frågor som publicerades tror jag, och det skedde i den för svensk opinionsbildning centrala tidningen Bohusläningen.

Serbien nära erkänna Bosnien och Kroatien – Bohuslänningen 7 juni 1995


Arresteringarna på Kuba för lite drygt åtta år sedan

söndag 03 april 2011

För någon vecka sedan släpptes de sista av de 75 demokratiaktivisterna som fängslades på Kuba i mitten av mars 2003. Silc hade just då en delegation på Kuba bestående av Fredrik Malm, Hanna Hellquist och Emil Kirjas. De, och flera andra berättade om allt som hände på telefon och jag skrev uppdateringar som skickades ut per mejl till intresserade personer.

Hittade nyss dessa rapporter i en mapp på nubbs som snart kommer att gå hädan, så jag tänkte att de borde bevaras för eftervärlden. Här är de i precis som de skickades ut, tillsammans med de fyra bilder jag hade tillgång till digitalt just då.

Uppdatering 1, 18 eller 19 mars 2003.

Liberal partiledare fängslad på Kuba

I natt greps minst 23 demokratiaktivister på Kuba. En av de gripna är Oswaldo Alfonso, partiledare i folkpartiets systerparti Partido liberal democratico de Cuba.

– När jag träffade Oswaldo i höstas var han optimistisk och beskrev 2002 som ett nyckelår för demokratirörelsen, året då de tidigare relativt isolerade dissidentgrupperna verkligen lyckades etablera ett starkt och tydligt stöd i befolkningen, förklarade Erik Jennische, generalsekreterare i Svenskt internationellt liberalt centrum som i flera år samarbetat med organisationer från alla delar av demokratirörelsen.

Läs hela inlägget här »


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.