Kraft och kulturs nostalgitripp till Kuba

På Bok- och biblioteksmässan i Göteborg hösten 2006 presenterade tidskriften Voltaire sitt temanummer om Kuba. Voltaire ägs av el-bolaget Kraft och kultur, och har som idé att sälja el för att kunna finansiera kulturverksamhet. En intressant kombo som möjliggörs av det demokratiska och marknadsekonomiska samhället.

Problemet med temanumret var dock dess totala nostalgitripp till det kubanska 50-talet, precis den bild av landet som den kubanska regeringen försöker sälja till omvärlden för att öka turismen. Det paradoxala i detta är att regeringen samtidigt hävdar att det var just eländet på Batistas 50-tal som gjorde att revolutionen var så nödvändig och att den fick så starkt stöd.

Jag skrev en artikel till Voltaire för att få tidningen att förklara sig, men de ville inte publicera den så här kommer den:

Kraft och kultur på nostalgitripp till Batistas Kuba

”Om vi ska förstå varför de orkar, så kanske vi måste försöka förstå just kulturen och musiken i Västindien och Kuba på ett mer djuplodande sätt”, skriver chefredaktör Boris Benulic i Voltaires temanummer om Kuba.

Men inte en gång på de 30 sidorna om Kuba nämns förtrycket av yttrandefriheten, som om frihet var oväsentligt för kulturlivet.

Ingenstans i de långa artiklarna om den kubanska musiken förklaras varför de åldrade 50-talslegenderna i Buena vista social club – Kubas största musikexport någonsin – levde som utslagna fattiglappar i decennier innan Ry Cooder gav dem möjlighet att gå in i en studie igen. Eller varför deras generationskamrat Bebo Valdez vägrat resa till Kuba sedan han lämnade hemlandet för Stockholm på 1960-talet. Förtrycket och statens monopol på kulturlivet gjorde det omöjligt för dem att uttrycka sig fritt.

Artikeln som borde ha berättat om litteraturen på Kuba handlar istället om Ernest Hemingway. Rimligen för att i stort sett alla framstående moderna kubanska författarna befinner sig i exil eller i fängelse, och för att deras böcker är omöjliga att hitta på Kuba såvida man inte besöker något av de fria biblioteken, men det sägs inte.

Enligt artikeln om kubansk matkultur görs en traditionell sandwich med ”ementhaler-ost, skivad gurka och två sorters skinka, en tunn smörgåsskinka och en lite tjockare ugnsbakad”. Och fyllda paprikor för fyra personer kräver nötfärs, ”ketchup av god kvalitet”, olivolja och vitt vin. Inte ett ord om den utbredda undernäringen eller att ingredienserna är omöjliga att köpa i en kubansk mataffär.

Mängden amerikanska 50-talsbilar i Havanna förklaras av kärleken till dessa ”ömt kallade cacharros (skrotbilar)”, inte av djup fattigdom och svårigheten att få tillstånd att köpa en ny bil.

Varför, Boris Benulic, nämnde ni inte med en enda mening bristen på tryck-, närings- och organisationsfrihet på Kuba, och de stenhårda begränsningar som det sätter för det kubanska kulturlivet? Det är ju precis de friheterna som gör det möjligt för Kraft och kultur, och Voltaire att existera.

Tidskriften lanserades till och med på bok- och biblioteksmässan i Göteborg som i år hade yttrandefrihet som tema. Men istället för en monter med krav på frihet för Kubas fängslade journalister och bibliotekarier, fylldes Kraft och kulturs monter med alla de klyschiga kubanska 50-talsdetaljerna: svartvitrutigt golv, pastellfärger, foton på jazzlegender, gamla möbler och en riktig 50-talscheva. Rena nostalgitrippen till militärdiktatorn Fulgencio Batistas kubanska 50-tal med andra ord.

På de 30 sidorna finns bara en – och jag menar bara en – liten mening som andas kritik av det system som kubanerna tvingats leva med sedan 1959: ”Che Guevara själv var en man som inte tvekade att avrätta folk som inte lydde order, och i hans politiska filosofi var lidandet något som förädlar.”

Rätt så, men varför var då den enda delen av montern som inte kom från 50-talet en stor affisch på just Che Guevara?

Erik Jennische
Svenskt internationellt liberalt centrum, Silc

Jag ringde ett otal gånger till Boris Benulic som är chefredaktör på tidningen för att få veta varför de inte ville ha artikeln, men fick inte tag på honom, inte förrän jag gick till ett av de Kuba-evenemangen som Voltaire ordnade på tvålfabriken i Stockholm senare under hösten. När jag pratade med honom där lovade han att kontakta mig senare för att jag skulle få skriva en artikel till tidningen om den kubanska demokratirörelsen. Det har han aldrig gjort.

Däremot fick Alexis Gainza Solenzal och Carlos Manuel Estefania, som är från Kuba men bor i Stockholm, debattera den kubanska regeringens politik på den Kubafestival som Voltaire ordnade under våren 2007. Kanske är det ett bevis på viss insikt om den totala aningslöshet som Voltaires Kubanummer var ett bevis på.

2 kommentarer till Kraft och kulturs nostalgitripp till Kuba

  1. Yurtdisi Egitim skriver:

    is there any one who knows any source about this subject in other languages?

  2. ertigo skriver:

    What kind of information do you need? I’d be more than happy to helt out.

    kraft och kultur is one of the bigger electricity providers to swedish households. De also produce a culture magazine named Voltaire.

    Erik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: