Inledningsanförande i debatt med SVEK

Detta var mitt inledningsanförande i en debatt mot Eva Björklund från Svensk-kubanska föreningen, SVEK. Debatten hölls i april 2001 och ordnades av en lärare på Åsö gymnasium i Stockholm som haft en temakurs om Kuba med sina elever.

Under några år deltog jag i ett otal debatter med Eva Björklund, Zoltan Tiroler, Martin Österlind eller någon annan representant för Svensk-kubanska. Inte en enda gång beskrev de ett enda problem på Kuba, inte en enda reform de tyckte att den kubanska regeringen skulle genomföra.

Inledningsanförande, Åsö gymnasium

Tänk er att ni är jävligt förbannade, ni avskyr den social- och kulturpolitik som kommunpolitikerna för. Ni tycker att regeringens skolpolitik suger. Ni blir sårade personligen av de ideal och den ideologi som massmedier och företag förmedlar i samhället via reklamen. Ni frågar er dessutom om Europa i framtiden överhuvudtaget kommer ta emot några flyktingar, och ni är jävligt förbannade på att polisen slår era kamrater när ni demonstrerar för det ni tycker är rätt.

Men förhoppningsvis är ni också så förbannade att ni tar makten i egna händer, ger fan i vad politiker, poliser, statliga myndigheter, företag och andra säger.

Förhoppningsvis ordnar ni en demonstration för att visa att polisvåldet inte är OK. Det var säkert många av er som deltog i demonstrationen efter reclaim the street härom året. Kanske demonstrerade ni också i samband med EU-toppmötet.

Förhoppningsvis startar ni också en tidning eller en hemsida för att sprida era åsikter. Ni känner säkert till det feministiska fanzinet Bleck som startades av Linna Johansson i hennes källare för att hon var förbannad på hur patriarkatet genomsyrade ungdomsmedier. Om man verkligen vill kan man med väldigt små medel faktiskt få sin röst hörd.

Förhoppningsvis går ni också med i någon av de organisationer som finns och som arbetar med att gömma flyktingar, som arbetar för att de Europeiska migrationsmyndigheterna inte ska kränka flyktingarnas mänskliga rättigheter, eller som bildar opinion för en liberal invandringspolitik. Kanske går ni också med i Amnesty för att arbeta mot dödsstraffet i USA.

Förhoppningsvis går ni också med i något politiskt parti och kandiderar till riksdagen, kommun eller landstingsfullmäktige eller Europaparlamentet för att därifrån agera för en humanare flyktingpolitik, bättre skolpolitik, snällare poliser eller mer ungdomskultur.

Om inte, så röstar ni i alla fall förhoppningsvis bort dem som sitter vid makten när vi har val nästa år. I september 2002 har vi de 13:e fria och öppna val i Sverige sedan 1959, när Castro tog makten i Kuba. På Kuba har kubanerna inte fått delta i ett enda fritt och öppet val sedan dess.

Men inte nog med det. Inga kubaner har heller rätten att ordna en demonstration om att polisvåldet inte är OK. Den rätten äger ni alli hop.

De har inte heller rätten att starta en tidning eller en hemsida om att den ideologi som massmedierna propagerar för är förkastlig. Den rättigheten har ni allihop.

Kubanerna har inte heller rättigheten att bilda en organisation eller bilda ett politiskt parti med syfte att förändra den kubanska invandrings- och utvandringspolitiken. De får inte heller bilda en organisation som arbetar mot dödsstraffet på Kuba, förra året avrättades minst 13 personer. Den rätten äger ni allihop.

Kubanerna har inte rätten att ens försöka ändra på det som är förjävligt, för utan att de fundamentala mänskliga rättigheterna är garanterade har man inte det. Om man inte får säga vad man vill, om man inte får gå samman med andra likasinnade för att arbeta för gemensamma intressen, om man inte har rätten att rösta på vem man vill eller ställa upp själv, så äger man ingen makt. Ni äger alla makten att förändra. Kubanerna har inte någon makt alls.

Jag har blivit hitbjuden för att diskutera Kuba med er och med Eva Björklund. Och jag antar att vi sitter här för att vi tycker olika.

Jag antar också att den främsta skiljelinjen mellan oss är att jag tycker att även kubaner, precis som alla andra människor, är värda yttrandefrihet, organisationsfrihet, rättigheten att ställa upp i fria och öppna val och rätten att att rösta bort de politiker man inte tycker sköter sig. Jag hoppas att vi får klarhet i om även Eva Björklund vill erkänna kubanerna dessa fundamentala mänskliga rättigheter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: