SvT firade Castro – och gick bet

När Svt 2 december 2006 gjorde en temakväll om Fidel Castro visade det sig snabbt hur okunniga och naiva producenterna var. De hade inte gjort en ordentlig research om vilka filmer och vilken information som skulle vara relevant att presentera i sådan storsatsning som en fyratimmars temakväll innebär. Inte heller hade de koll på den debatt om Kuba som förts i Sverige de senaste åren, och hade därför en helt ointressant panel.

Alltså blev resultatet ytterligare en hyllning av Fidel i svensk offentlighet, och följaktligen en ordentlig fällning i granskningsnämnden. Dåvarande tittarombudsmannen Claes Elfsberg och genrechefen Ozan Sunar försökte senare försvara sig mot kritiken med att det också var flera tiotal som skrivit till Svt och hyllat programmet. Men de fick i alla fall inte prata oemotsagda eftersom även journalisten Birger Thuresson var med. Thuresson var på Kuba i augusti 2002 med Silc, och fick tillbringa några dagar i ett häkte efter att ha genomfört seminarier ompressfriheten i Sverige.

Temakvällen var delvis inspirerad av det program om Kuba som kunskapskanalen gjorde i maj 2006, men hade varken med socialdemokraten Anna Ardin som arbetat mycket med demokrater på Kuba eller den kubanske liberalen Osvaldo Alfonso som varit med hos kunskapskanalen.

Vi var många som skrev artiklar i dagarna. Min blev dock aldrig publicerad, vilket inte heller gjorde mycket:

Fidel-frosseri i Svt

Sveriges televisions temakväll på lördag tillägnas frågan ”Vad händer på Kuba efter Fidel Castro?”. Hans 80-årsdag ska ju ändå firas i dagarna. Enligt programmet på svt.se blir det Fidel-frossa till max.

Först får vi se den 30 år gamla dokumentären Historien ska frikänna mig där Castro får berätta ”om sig själv, om revolutionen, och sina politiska mål”, och som ” alltigenom ger en positiv bild av Fidel Castro”.

Efter detta följer ett fem minuter långt samtal med Dick Idestam-Almquist som gjorde ovan nämnda dokumentär, Anja Karlsson Franck och René Vazquez Díaz.

Karlsson Franck är ”debattör” men har inte gjort några avtryck vad gäller Kuba på Internet i alla fall. Det enda man hittar är en rapport för vänstergruppen i Europaparlamentet om handel och genus. Det är svårt att veta i förväg, men det är inte troligt att någon av dem kommer att berätta om demokratirörelsen på Kuba. Men denna rörelses framgång är ändå avgörande för om Kubas framtid efter Castro blir demokratisk eller inte.

Att René Vázquez Diaz har något viktigt att berätta om demokratiaktivisterna är dock uteslutet. Hans viktigaste avtryck i debatten om Kubas framtid var en artikel i Ordfront magasin 2004 där han anklagade 75 av Amnesty international adopterade samvetsfångar på Kuba och resten av demokratirörelsen för att vara köpta av USA. Några källor för påståendena lämnade han inte, men det var precis samma ”information” som den kubanska säkerhetspolisen publicerat i boken Los Disidentes något tidigare.

Efter denna diskussion får vi se Oliver Stones dokumentär Comandante som bygger på ett närmast oändligt antal intervjuer där Fidel pratar om det ena och det andra. Ett krav för att Stone skulle få göra filmen var att Fidel fick godkänna den i efterhand

Den sista filmen för kvällen heter Kära Fidel och handlar om en kvinna som i början av 60-talet värvades för att mörda Fidel, men som istället blev kär i honom.

Att vi skulle få reda på vad som händer efter Fidel är knappast sannolikt. Men han får i alla fall ett riktigt födelsedagskalas. Grattis!

Erik Jennische
Svenskt internationellt liberalt centrum, Silc

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: