Oswaldo Payás besök i mellandagarna 2002

Helt utan förvarning ringde Oswaldo Payá någon dag efter jul 2002 och frågade om vi kunde ta emot honom i Stockholm redan före nyår. Tillsammans med Kristdemokraternas internationella centrum, KIC, ordnade Silc snabbt ett program med besök hos dåvarande kabinettssekreterare Hans Dahlgren och i Riksdagen, tillsammans med några tidningsintervjuer.

2002 arbetade Silc även med att nominera Oswaldo Payá till Nobels fredspris. Nedan följer Lars Leijonborgs nomineringsbrev till Nobelkommittén.

—————

Pressträff

Folkpartiets klubbrum, riksdagens ledamotshus, kl 11.00, 30 december 2002

Den kubanske demokratiaktivisten Oswaldo Payá Sardiñas är på blixtbesök i Sverige på årets näst sista dag. Syftet med besöket är att mobilisera stöd bland människor i Sverige för Varelaprojektet, ett projekt som samlat tiotusentals namnunderskrifter till stöd för en folkomröstning om demokratiska reformer. Varelaprojektet är det första stora projekt som brutit vallen mellan dissidentrörelsen och vanliga kubanska medborgare och som tidigare inte tagit ställning för demokrati.

I december belönades Oswaldo Payá med Europaparlamentets yttrandefrihetspris ”Sacharovpriset”. Men han har också nominerats till Nobels fredspris av bland andra Vaclav Havel, Árpád Göncz (fd president i Ungern), Zhelyu Zhelev (fd president i Bulgarien) och Adam Michnik (chefredaktör på den polska dagstidningen Gazeta Wyborcza). I Sverige har Oswaldo Payá Sardiñas nominerats till Nobelpriset av Lars Leijonborg och Alf Svensson.

———–

Den Norske Nobelkomite
Drammensveien 19
NO – 0255 Oslo
Norge

Stockholm
2002-12-04

Nominering av mottagare av Alfred Nobels fredspris

Härmed vill jag nominera den kubanske frihetskämpen och icke-våldsförespråkaren Oswaldo Payá Sardiñas till Alfred Nobels fredspris 2003.

I all korthet är motivering till mitt förslag denna.

Oswaldo Payá Sardiñas är en av förgrundsgestalterna i den kubanska demokratirörelsen. Kuba är i stort behov av demokratiska reformer. I ett land där politiska förändringar vanligen skett med våld är det av stor betydelse att en ledare som förespråkar djupgående förändringar konsekvent försöker åstadkomma dem med fredliga metoder. Den kubanska demokratirörelsen har växt kontinuerligt sedan slutet av 80-talet. Människorättsförsvarare, demokratiska politiska partier, oberoende journalister, fackföreningar och fria bibliotek har med olika metoder arbetat för att mobilisera de kubanska medborgarna för demokratiska förändringar. Arbetet har varit svårt. Förtrycket från den kubanska regeringen är hårt.

Oswaldo Payá Sardiñas är ordföranden i den kristdemokratiska organisationen Movimiento Cristiano de Liberación, MCL. Han har konsekvent arbetat inom de kubanska lagarnas ramar för att uppnå förändringar. 1992 och 1997 försökte han ställa upp i valen, men tilläts inte. När MCL försökt anmäla sig till organisationsregistret har organisationen aldrig fått något svar.

Det senaste åren är det Varela-projektet som varit grunden för Osvaldo Payás och MCL:s arbete. Det tar sin utgångspunkt i den kubanska konstitutionen och söker genom de rättigheter, som finns nämnda där, förändra lagstiftningen i demokratisk riktning.

Den första rättighet, som projektet grundar sig på, är att medborgare som samlar in minst 10 000 namnunderskrifter för ett lagstiftningsförslag har rätt att få det behandlat av nationalförsamlingen. Den andra är att nationalförsamlingen har möjlighet att fatta beslut om folkomröstningar. Hösten 1999 började därför ett hundratal organisationer och grupperingar under namnet Todos unidos samla in underskrifter till stöd för en folkomröstning om demokratiska förändringar. Om de lyckades, skulle nationalförsamlingen vara tvungen att diskutera frågan, vilket skulle innebära ett erkännande av de tiotusentals medborgare i landet som vill vara med i politiken, men som utesluts för att de inte delar regeringens åsikter.

I maj i år lämnade Oswaldo Payá Sardiñas in över 11.000 namnunderskrifter till nationalförsamlingen i Havanna och kunde därmed med konstitutionen i ryggen kräva att ledamöterna skulle diskutera frågan. Ännu har det inte kommit något svar. Men ju starkare omvärldens påtryckningar är, desto svårare blir det för den kubanska regeringen och nationalförsamlingen att undkomma den för de kubanska medborgarna livsviktiga diskussionen om hur demokratiseringen ska genomföras.

Varela-projektet visar på en realistisk metod att bryta traditionen att politiska förändringar på Kuba sker med våld. Projektet kan leda in Kuba på en demokratisk väg, där det är medborgarna som har huvudrollen i förändringen. Det är därför Oswaldo Payá, som representant för alla de kubaner som tagit ställning för demokrati, är värd Alfred Nobels fredspris.

Med vänlig hälsning

Lars Leijonborg

Partiledare

Folkpartiet liberalerna i Sverige

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: