Kubas sjukvård imponerar inte – DN Kultur 15 augusti 2003

Sven Britton har skrivit mycket dumt om Kuba. Den 12 augusti 2003 skrev han på DN Kultur om den kubanska sjukvården som om den var ett under av effektivitet och kvalitet, och förringade förtrycket på Kuba som ”demokratiska tillkortakommanden”. Jag fick tillfälle att svara och artikeln finns nedan.

Uppdatering 2011 04 02: Upptäckte jag att Brittons artikel inte längre finns på DNs hemsida, så jag klistrade in den nedan.

Intressant var också att höra Eva Björklund, Sveks ledande person, på bokmässan några veckor senare, när hon som ett bevis på de svenska mediernas Kubakritiska hållning använde just Brittons artikel. Hon förklarade att tidningen inte varit intresserad av artikeln om den inte också sa något om det politiska systemet.

Brittons ”demokratiska tillkortakommanden” kom alltås på nåder. Och ännu värre, DN Kultur antog att en person som inte vill se förtrycket på Kuba överhuvud, ändå skulle ha något intressant och sant att berätta om landet.

Kubas sjukvård imponerar inte – DN Kultur 15 augusti 2003

ERIK JENNISCHE

Sven Britton förmedlar i DN Kultur den 12 augusti en blåkopia av den kubanska regeringens propaganda om välfärden på Kuba. Anmärkningarna om ”demokratiska tillkortakommanden” finns bara där för att göra den trovärdig.

Budskapet vilar på föreställningen att det skulle ha skett en väsentlig förbättring på Kuba sedan Fidel Castro tog makten 1959, och att det är relevant att jämföra Kuba med de absolut fattigaste länderna i världen:

”Medan åtta barn av tusen levande födda dör före fem års ålder på Kuba är motsvarande siffror 150 respektive 120 i Kamerun och Laos som har en liknande BNP per capita.”

Men 1950 hade Kuba 3 390 dollar i BNP per capita (OECD, 1990 års priser), vilket var betydligt mer än exempelvis Spanien, Portugal och Grekland, och lika högt som Italien. 1998 hade den dock fallit till 2 164 dollar på Kuba, medan den mer än femdubblats i de andra länderna.

I rapporten Los llamados logros (ungefär ”De så kallade framgångarna”) från 1998 gör Manuel Sánchez Herrero och Arnaldo Ramos Lauzurique upp med myterna om den kubanska välfärden. Båda bor på Kuba och deras siffror kommer från Kubas statistiska årsböcker och FN-rapporter.

Barnadödligheten före ett års ålder var 1958 33,4 per tusen barn på Kuba och redan då lägst i hela Latinamerika. Men 1954 var barnadödligheten högre i Frankrike än på Kuba, hela 41,9 per tusen barn, i Japan 48,9 och i Italien 52,8. I början av 90-talet var motsvarande siffror: Kuba 9,9, Frankrike 7,0, Japan 4,0 och Italien 8,0.

Att Britton tvingas jämföra Kuba med Kamerun och Laos innebär alltså inte att barnadödligheten på Kuba är särskilt låg, bara att den ekonomiska utvecklingen är imponerande katastrofal.

Å andra sidan är barnadödligheten det enda område där Kuba hängt med i utvecklingen. Vad gäller läkartäthet var Kuba i början av 1950-talet på tionde plats i världen med en läkare per 960 invånare. Mitt i folkhemsbygget hade Sverige fortfarande en bit kvar med en per 1 400 invånare. 1981 hade Spanien under 30 år av Francostyre minskat antalet från en per 990 till en per 390. Kuba hade då bara en per 600. Detta skriver jag inte för att försvara Franco, utan för att visa på den mycket blygsamma framgången för kollegan på Kuba.

Men på Kuba äter sig barnen i alla fall mätta, eller? I början av 50-talet åt endast argentinarna av tio undersökta latinamerikanska folk i Los llamados logros fler kalorier per dag än kubanerna. 1995 åt kubanerna minst kalorier av de tio länderna och var de enda i Latinamerika som substantiellt minskat näringsintaget sedan 50-talet, dessutom med hela 16 procent.

I en skrift som Bertil Ohlin-institutet presenterar på bokmässan i september refererar ekonomen Oscar Espinosa Chepe till statistik från FN:s livsmedelsorgan FAO över åren 1997 till 1999. Trots att det var de bästa åren sedan sovjetstödet försvann, led 17 procent av kubanerna av undernäring. (I april dömdes Espinosa Chepe och ytterligare 74 demokratiaktivister till sammanlagt 1 456 år i fängelse. Var Britton fått idén ifrån om att antalet politiska fångar minskar kan man bara gissa.)

Förfallet på livsmedelsområdet sedan 50-talet speglar nästan alla andra välfärdssektorer: socialförsäkringarna, lönerna, kulturlivet, utbildningen och tillgången till mediciner. Särskilt om man jämför med Spanien, Portugal och Grekland som också styrdes av militärdiktatorer när Fidel Castro tog makten. Den låga barnadödligheten är undantaget som behövs för propagandan.

Att Kuba skulle ha begränsat spridningen av hiv, som Britton hävdar, är också bara en from förhoppning. ”Folkbildningen” och de ”egentillverkade” läkemedlen kan aldrig väga upp effekterna av den växande sexturismen, kubanernas sexvanor eller avsaknaden av kondomer och riktiga bromsmediciner.

Men allvarligt i Brittons artikel är också att han negligerar betydelsen av demokrati och yttrandefrihet för att sprida välfärden i samhället.

Kanske tror han att vården, aidsbekämpningen och folkhälsan i Sverige skulle ha utvecklats bättre sedan 1959 med en frustande gerillaledare vid makten.

ERIK JENNISCHE

generalsekreterare för Svenskt internationellt liberalt centrum, Silc

————–

KULTUR 2003-08-12

Kuba från den ljusa sidan

Allt är inte elände på Kuba. Förvisso har landet nästan lika många politiska fångar som USA, men sjukvården är i vissa avseenden fullt jämförbar med den hos den 20 gånger rikare grannen i nord, skriver Sven Britton.

Det är morgonrond på Pedro Kouri-sjukhuset, Havannas sjukhus för hivinfekterade. Vi kommer till ett rum där en tandlös kvinna som livet farit hårt fram över hälsar oss med rökskadad röst. Min kollega överläkaren går fram och hälsar henne med en kyss på kinden.

När vi några timmar senare sitter och pratar i den slamriga lunchmatsalen där den enkla lunchen kostar motsvarande 30 öre berättar han lite om sin situation. Lönen är 600 pesos i månaden, vilket är cirka 300 kronor i dagens växlingskurs mot dollar.

– Hur kan du då ha bil och hus? frågar jag.

– Hyran är bara 30 pesos. Bil får man efter ansökan och när den beviljats kostar den bara 4 000 pesos, det går att få ihop även på min lön, säger överläkaren som vidareutbildats i Frankrike.

Jag finner ingen bitterhet hos honom och stämningen på sjukhuset är god med en jämställdhet mellan personal och gentemot patienterna som vi kan avundas. Om man ska döma av sjukvården är det svårt att förstå den ensidigt negativa bild som ges av Kuba nu när den gamla trötta revolutionen just firat 50 år.

Det enskilt bästa måttet på ett lands hälsoläge är barnaöverlevnaden upp till fem års ålder. Som framgår mycket tydligt av den globala hälsovärldskarta som tagits fram på Karolinska institutet och som WHO nu gjort till sin är det en mycket klar korrelation mellan ett lands ekonomi och chansen för dess barn att överleva till fem års ålder.

Men välstånd ger hälsa, och hälsa ger välstånd. Välståndets respektive armodets fördelning, vilken står under politisk kontroll, spelar också roll, och det tydligaste exemplet på det från hälsokartan är Kuba. Trots en svag ekonomi på grund av både inre (statskontroll) och yttre (handelsembargo från USA) hinder är barnaöverlevnaden jämförbar med den i det mer än 20 gånger rikare USA.

Överlevnadsstatistiken på Kuba omvittnas som pålitlig. Jämfört med länder med samma bruttonationalprodukt är skillnaden i barnaöverlevnad mycket stor. Medan åtta barn av tusen levande födda dör före fem års ålder på Kuba, är motsvarande siffror 150 respektive 120 i Kamerun och Laos, som har en liknande BNP per capita. Sverige intar en mycket hedrande förstaplats på denna karta och har alltså den bästa barnaöverlevnaden trots att vi långt ifrån är det rikaste landet längre.

Kubas prioritering av de blygsamma resurserna mot sjukvård respektive utbildning manar till efterföljd snarare än bestraffning.

Ett annat område där en ensidigt negativ beskrivning av Kuba dominerar i västerländsk journalistik är hivsituationen. I epidemins inledning tillämpade Kuba den klassiska epidemiologiska motåtgärden, nämligen ofrivillig isolering av de smittade. Det är en hårdare variant av Sveriges strategi, som var att inrätta speciella hivavdelningar innan vi visste hur och i vilken grad infektionen smittade. Inlåsning på obestämd tid har vi tillämpat endast gentemot individer som inte kunnat eller velat följa smittskyddslagens föreskrifter, alltså främst det sociala bottenskiktet av smittade.

På Kuba var inlåsningen allmän, men sedan 1993 har den allmänna isoleringen upphört. Det obligatoriska momentet består nu i en inledande tre månaders vistelse på en av de tolv sanatorier för hivsmittade där den nydiagnosticerade får lära sig om infektionen och hur man förebygger dess spridning. All behandling och uppföljning är sedan poliklinisk.

Om det är detta eller den allmänna upplysningen kring hiv i ett land med god folkbildning som gjort att epidemin fått ett så begränsat anslag är svårt att veta, men faktum är att Kuba har den överlägset lägsta hivspridningen i Latinamerika med 3 200 smittade enligt statistik från 2001, detta på elva miljoner innevånare. Siffran är lägre än till och med i Sverige och det trots att man till för några år sedan hade en rätt omfattande sexturism som nu är hävd.

I de angränsande länderna Haiti och Dominikanska Republiken (dit svensk turistnäring nu omdirigerat Kubaturisterna) är 250 000 respektive 130 000 smittade av 7,8 respektive 8,5 miljoner innevånare. I Kubas fall kan vi också vara säkra på att det inte finns något större mörkertal (smittade men ännu inte testade), eftersom mer än 20 miljoner tester utförts, fullt jämförbart med Sveriges cirka 15 miljoner. Alla hivsmittade på Kuba har dessutom gratis tillgång till alla de typer av läkemedel (egentillverkade) som krävs för att hålla infektionen i schack.

Om Kubas demokratiska tillkortakommanden är vi väl informerade. Det är nog ingen som är obekant med att där inte finns någon fri press eller att offentlig regimkritik är förbjuden. Säkert finns fortfarande politiska fångar även om de blivit betydligt färre (och i alla fall inte är fler än de som USA håller under helt rättsvidriga former på Guantánamo). Allt detta ska vi kritisera och ge oss på vid varje upptänkligt tillfälle.

Men att Sverige hänger med i den från USA dirigerade upptrappningen i förföljelsen av Kuba gör mig som socialdemokrat mycket ledsen. Jag vill att Sverige i stället ska göra allt för att Kuba inte ska lämnas att falla tillbaka och åter bli ett karibiskt Las Vegas.

SVEN BRITTON

Professor i infektionssjukdomar

7 kommentarer till Kubas sjukvård imponerar inte – DN Kultur 15 augusti 2003

  1. […] helt ny teori. Den mest sannolika förklaringen är däremot att Kuba redan före revolutionen hade lägst barnadödlighet i Latinamerika, betydligt lägre än tex Frankrike, Japan och […]

  2. Eriks arkiv skriver:

    […] som var ledande i etablerandet av en av världens mest långlivade diktaturer, och som dessutom försämrat livsvillkoren för sina medborgare radikalt i jämförelse med motsvarande länder. Han har dessutom mage att […]

  3. […] När Castro tog makten 1959 hade Kuba högre BNP per capita än Spanien, Portugal, Grekland, som också var diktaturer. 1950 hade Kuba 3 390 dollar i BNP per capita. 1998 hade den dock fallit till 2 164 dollar på Kuba, medan den mer än femdubblats i de andra länderna. Revolutionen hade kunnat gå en annan väg om Castro hade velat. Han hade kunnat infria löftena om demokrati som han gav under kriget. […]

  4. […] För att förklara. Det finns ingen välfärdsstatistik som den kubanska regeringen öser över den som lyssnar som siffrorna för barnadödligheten. “Jämför med Centralamerika! Kuba har till och med samma som rika länder i Europa”, säger de. Ok. Då gör vi det (igen). […]

  5. […] Den kubanska revolutionen har bara, bara, bidragit till elände vad gäller kubanernas välfärd. Ett exempel: I början av 50-talet […]

  6. Hi there my pal! I need to point out that this particular blog post rocks !, terrific written are available along with about almost all critical infos. I want to view more discussions this way .

  7. […] är förstås inte sant, om man jämför Kuba med andra länder. Men Albatros drar också iväg en riktig […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: