Bilden på Hector och Gisela – tidningen Nu våren 2005

Denna artikel publicerades i tidningen Nu och i ett par andra tidningar våren 2005, efter att Gisela Delgado hade berättat om hur maken Hector Palacios hälsa förvärrats i fängelset.

hector-palacios-y-gisela-delgado

Bilden på Hector och Gisela – tidningen Nu mfl våren 2005

Bilden på Hector och Gisela som dansar i sitt vardagsrum togs när Hector hade två månader kvar i den relativa friheten på Kuba. Den sitter på min anslagstavla sedan arresteringsvågen av kubanska demokratiaktivister 17 till 19 mars 2003, för att de är så romantiska.

Å ena sidan passar de in en lång tradition av aktivistpar: Den äldre, benhårde, garvade Hector Palacios, framstående dissident sedan decennier, adopterad som samvetsfånge av Amnesty i omgångar, håller ömt om, och öppnar medvetet eller omedvetet, dörrarna för den skarpare, radikalare och betydligt yngre Gisela Delgado.

Precis som Violeta Chamorro, Corazón Aquino, Hillary Clinton först agerade side kicks till sina makar, men klev fram som de verkliga radikalerna när dessa försvunnit från politiken, har Gisela sedan arresteringsvågen tagit plats som en av den kubanska demokratirörelsens förgrundsgestalter.

Å andra sidan är Hector och Gisela på bilden allt annat än symboler, utan lyser av kärlek som bottnar långt bortom kampen för frihet. Det meddelande jag fick från Gisela i fredags har inget av politisk kamp i sig, bara avskalad förtvivlan över en döende livskamrat:

”Hectors hälsa förvärras hela tiden. Sedan mer än en månad är hans blodtryck 140 över 100. Igår, den 10 mars, 170 över 140. De kontrollerade det inte i tid. Idag vid mitt besök hade han 140 över 110. Hans kropp svarar inte på medicinerna. Cirkulationsproblemen är oproportionerliga, och kransartärerna illa däran. Läkarna på fängelsesjukhuset förklarar att hans tillstånd är akut livshotande.”

Jag frågade vad vi kunde göra, och fick snabbt tillbaka:

”Situationen är verkligen allvarlig. Jag ska kräva svar från regeringen. Förvarnade säkerhetspolisen idag vid besöket. Tacksam om du skickar vidare denna information överallt där den kan komma till nytta, och där man kan göra ett BRÅDSKANDE upprop.”

Hector är i 60-årsåldern och var frisk innan han dömdes till 25 års fängelse, men blev precis som många av de andra snabbt sjuk av behandlingen i fängelset. Under långa perioder har Gisela inte fått träffa honom för att hon engagerat de andra anhöriga till samvetsfångarna i gemensamma protester. Och flera gånger har säkerhetspolisen förklarat att om hon lägger ned sina aktiviteter behandlar de honom bättre. Men det ligger i demokratiaktivisternas moraliska kod att inte låta polisen spela ut dem mot varandra. Och vad är kärleken värd om man solkar ned de gemensamma idealen?

Istället har hon med jämna mellanrum vandrat utanför fängelset i Pinar del Rio till dess att någon av medfångarna sett henne genom fönstret, och Hector rest sig för att titta ut.

I slutet av januari beslutade Sverige och de andra EU-länderna på den kubanska regeringens begäran, och helt utan krav på motprestationer, att sluta bjuda in Gisela Delgado och andra demokratiaktivister till EU-ambassaderna på medlemsländernas nationaldagar. Det är ett svek som Kubas framtida ledare kommer att bevara i sina hjärtan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: