En dag kommer Kuba att ge upp kommunismen – Aftonbladet 26 januari 2001

Svensk-kubanska föreningen (Svek) har en vana att anklaga de allra flesta kubaner som arbetar för demokrati på Kuba för att vara CIA-agenter. En av dem som fått denna anklagelse kastad på sig många gånger i Sverige är den kubanska liberalen och författaren Carlos Alberto Montaner.

När Martin Österlin från Svek anklagade honom för detta i Aftonbladet översatte Alexis Gainza artikeln till spanska och skickade till honom för att han skulle besvara den. Några dagar senare kom svaret som jag översatte och som Aftonbladet publicerade. Sedan dess har anklagelserna också minskat betydligt.

En dag kommer Kuba att ge upp kommunismen – Aftonbladet 26 januari 2001.

Att anklaga demokrater för att vara CIA-agenter – som Martin Österlin från Svensk-kubanska föreningen gör när han (27/12) kallar mig ”CIA-mannen Montaner” – är en gammal taktik bland totalitarismens trotjänare. Självklart har jag aldrig haft några bindningar till CIA eller någon annan spionorganisation. Anklagelsen är en ren lögn.

De som faktiskt har fasta relationer till en spionorganisation är de som anklagar mig. Alla ”vänskapsföreningar” med Kuba är skapade av den kubanska underrättelsetjänsten genom ”Folkens vänskapskommitté” i Havanna, ett organ kopierat från det som KGB organiserade i Sovjetunionen.

Nå, vilka är då
dessa vänskapsföreningars uppgifter? Jo:
– att bilda opinion och påverka beslutsfattare att föra en politik som gynnar Havanna.
– att misstänkliggöra den kubanska oppositionen så att offrens anklagelser inte uppfattas som trovärdiga.
– att frambringa ekonomiskt stöd till landet de tjänar.

Vad jag vill säga är att Svensk-kubanska föreningen knappast är en sammanslagning änglalika svenskar som står till den kubanska diktaturens tjänst för att de är förälskade i en viss samhällsmodell som de ser som rättvis, utan en stödtrupp som tyranniet använder sig av för att förlänga sin tid vid makten.

Vad gäller brevet som ”svensk-kubanen” citerar, och vars innehåll han förvränger, så visar det precis motsatsen till anklagelsen. 1991 skrev jag till de mest framstående dissidenterna på Kuba för att försöka reproducera den oppositionsrörelse bestående av liberaler, socialdemokrater och kristdemokrater som vi skapat utanför Kuba, och vars mål var att bidra till att sätta igång en övergång till demokrati liknande den i Östeuropa.

Vi ville förbereda ankomsten av demokrati och politisk frihet genom att stärka samma demokratiska strömningar på Kuba, som ger form och innehåll till de europeiska demokratierna, och föra Kuba utanför den eviga konfliken mellan Havanna och Washington.

Tyvärr stängde Fidel Castro in sig i sin stalinistiska bunker, förstärkte förtrycket och försäkrade att ”ön hellre sänker sig i havet än överger kommunismen”.

Trots att vi under 1990-talet inte lyckades finna en väg för Kuba ut ur den tragiska situation som Castro och hans kompanjoner på och utanför ön har placerat landet i, är vi fortfarande övertygade om att Kuba i längden inte kan vara det stalinistiska undantaget i västvärlden.

Förr eller senare är detta absurda, förtryckande och i såväl materiella som själsliga termer fattigdomsskapande system, dömt att försvinna.

Den dagen kommer.

Carlos Alberto Montaner
ordförande i Kubansk liberal samling, vice-ordförande i Liberal International, ledarskribent, författare till tjugo böcker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: