Ett annat Kuba är möjligt – GT 30 augusti 2002

Denna artikel skrevs i samband med Fritt forum som genomfördes på Heden i Göteborg under ett par år i början av 2000-talet. Det var samtidigt som Attac hade sina bästa år och alla organisationer försökte övertyga varandra om att ett annat något var möjligt. Svensk-kubanska föreningens förhoppning var förstås att Kuba skulle visa vägen den den nya världen.

Ett annat Kuba är möjligt – GT 30 augusti 2002

På lördag håller Svensk-kubanska föreningen (Svek) möte på Fritt forum på temat ”Kuba visar att en annan värld är möjlig”. De kommer att prata om hur bra de tror att sjukvården, skolan och ”gräsrotsdemokratin” är på Kuba, och om hur mycket kubanerna tycker om revolutionen. Men tro inte på vad de säger!

Svek förmedlar nämligen precis den bild som den kubanska regeringen vill ge. Och varför lita på en regering som i mer än 40 år konsekvent omöjliggjort för medborgarna att kritisera den?

1961 förbjöds alla fristånde idrottsklubbar, kvartersorganisationer, lokalradiostationer med mera. Människor skulle inte tänka själva och organisera sig efter egna intressen, utan aktivera sig i de revolutionära massorganisationerna vars syfte är att mobilisera medlemmarna för den revolutionära doktrinen och göra dem till säkerhetspolisens informatörer.

I samma veva försvann även alla rikstäckande tidningar och ersattes av Granma, kommunistpartiets centralkommittés officiella organ. Sedan dess följer alla kubanska massmedier Granmas politiska linje.

När den första socialistiska konstitutionen på Kuba skrevs 1976 (tills dess hade landet styrts utan lagstiftande församlingar eller regler för vad regeringen fick bestämma) befästes att organisationsfriheten och yttrandefriheten hade avskaffats. Konstitutionen erkänner endast organisationer som har till syfte att ”bygga, konsolidera och försvara det socialistiska samhället.” (artikel 7) Och ”press, radio, television, biografer, och andra massmedier är i statlig eller social ägo och [får i inget fall] vara föremål för privat ägande” (artikel 53)

Att starta en egen fristående tidning eller organisation är alltså inte att tänka på, inga organisationer för frihetliga socialister, inget Attac, kubansk-svenska föreningen, Ordfront magasin, Yelah.net eller Göteborgs-Tidningen. Och regeringar som inte vågar ta kritik har ingen trovärdighet.

”Men till och med FN hyllar det kubanska utbildningssystemet!”, är Sveks ständiga försvar. Men inte heller FN har några andra siffror än dem som den kubanska regeringen erbjuder.

Istället bör man lyssna på människorna i den kubanska demokratirörelsen, som trots att de bor på Kuba vågar kritisera regeringen. En av dem är Gisela Delgado, som leder Kubas fria bibliotek. Hon skulle varit med på Fritt forum som gäst hos folkpartiet men fick inte utresetillstånd. Antagligen för att hon har något intressant att berätta som Fidel Castro inte vill att andra ska få höra.

”Men Fidel Castro har ju folkets stöd och kubanerna gillar ju kommunismen”, brukar SveK och andra säga. Men hur kan de veta det? Kubanerna har ju inte fått frågan! Sedan den första januari 1959 har de aldrig fått påverka vilket statskick de vill leva i, och aldrig fått välja mellan den ena eller den andra politiken eller det ena eller andra partiet. Än mindre har de tillåtelse att arbeta för att ett annat Kuba ska vara möjligt. Men de gör det ändå.

Erik Jennische

Erik Jennische jobbar på Svenskt internationellt liberalt centrum (Silc) och föreläser idag kl 13.30 på temat ”Ett annat Kuba är möjligt” på Fritt forum.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: