Kubas demokratiska socialister håller kongress i januari 2002

Denna artikel skrev jag och Fredrik Malm 2002 för att uppmärksamma att det även finns demokratiska socialister på Kuba. Jag vet inte om den publicerades.

Kubas demokratiska socialister håller kongress i januari 2002

Den 16 till 19 januari skulle Corriente Socialista Democrática de Cuba (CSDC), ett socialdemokratiskt parti på Kuba, haft sin första kongress. 40 representanter från lokalavdelningarna, 20 från andra demokratiska organisationer på Kuba och 10 representanter från socialdemokratiska partier runt om i världen skulle ha samlats i provinsen Pinar del Rio för att diskutera en ny vänsterpolitik för Kuba.


Veckan före kongressen meddelade dock den kubanska säkerhetspolisen att den inte skulle acceptera något möte med mer än 10 personer och längre än en dag. Förutsättningarna för att genomföra mötet utan att riskera deltagarnas säkerhet var därmed borta och partiet meddelade att kongressen ställdes in.

CSDC bildades för tio år sedan och är tillsammans med ett av folkpartiets systerpartier på Kuba, det liberala Partido Solidaridad Democrática, PSD, två av de viktigaste krafterna i den allt starkare demokratirörelsen. Anledningen till att CSDC beslutade sig för att genomföra sin kongress nu, var att PSD i juli 2001 lyckades genomföra sin första nationella kongress, med ett 40-tal ombud och många gäster, däribland tre från folkpartiet.

De senaste åren har organisationer som arbetar för demokratisering och mänskliga rättigheter växt sig starkare och blivit välorganiserade. Utvecklingen är en förutsättning för att kubanerna själva ska få forma sin framtid, och motarbetas med alla tänkbara medel av regimen i Havanna. Den senaste har förtryck mot demokratiaktivisterna ökat. Bland annat sitter Vladimiro Roca, ledaren för det andra socialdemokratiska partiet på Kuba, i fängelse sedan i juli 1997.

Men samtidigt som demokratirörelsen söker erkännande från omvärlden och stöd för sitt arbete, så fortsätter det svenska biståndet till Kuba i gamla banor. Anna Lindh har gjort många förtjänstfulla uttalanden de senaste åren, men biståndspolitiken utgår fortfarande från att det är inifrån regimen som förändringarna ska ta sin början. Och det är till projekt inom regimen och till regimvänliga organisationer som biståndet går.

Men varför satsa de få slantarna som går till demokratibistånd på Kuba – 10-12 miljoner per år – på en regim som i mer än 40 år visat att den inte vill ha demokrati? Det finns ju tusentals vanliga kubaner som genom sina medlemskap i någon organisation aktivt tagit ställning och visat sitt stöd för demokratisering. Är det inte i första hand dem vi ska stötta?

Sverige har en ny biståndsminister. Frågan är om Jan O Karlsson vågar ompröva det gamla biståndet och ställa sig på demokraternas sida i första hand, utan dessa kommer det ju aldrig att bli någon demokrati på Kuba. 40 år av oinfriade förhoppningar på Castro borde räcka som utvärdering.

Erik Jennische, Svenskt Internationellt Liberalt Centrum
Fredrik Malm, Vice ordförande Liberala Ungdomsförbundet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: