Om Osvaldo Alfonso Valdez arrestering – fp Västmanland mars 2004

Om Osvaldo Alfonso Valdez arrestering – fp Västmanland mars 2004

Den 17 mars för precis ett år sedan fick jag ett meddelande från Havanna om att min vän ordföranden för det liberala partiet ”Partido liberal democrático de Cuba”, Osvaldo Alfonso Valdez hade fängslats av den kubanska polisen. Ett tiotal poliser hade stormat familjens hem, snokat igenom allt, beslagtagit mängder med böcker, en dator och allt det arbetsmaterial som han och hans hustru den oberoende journalisten Claudia Marquez Linares använder i sina arbeten.


Snabbt ordnade Silc och LUF en demonstration utanför den kubanska ambassaden i Stockholm, och krävde att vår liberala kollega skulle släppas. Stämningen var förstås upprörd, men också en aning uppsluppen eftersom vi var glada att ett 20-tal personer på bara några timmar kunde mobiliseras att visa hur oacceptabelt de kubanska myndigheternas förtryck är. Dessutom trodde vi att Osvaldo snart skulle släppas fri eftersom korta fängelsevistelser är vardag för många demokratiaktivister. Vi hade då ingen aning om att arresteringen av Osvaldo bara var en av de första i den värsta arresteringsvågen mot kubanska dissidenter på decennier.

Den 17e mars arresterades sammanlagt ett tjugotal dissidenter, ännu fler den 18 och ungefär lika många den 19e och 20e. Efter fyra dagar hade ca 80 demokratiaktivister arresterats. Bland dem Ricardo Gonzalez Alfonso, Raúl Rivero, Hector Palacios, Adolfo Fernandez Saínz, Oscar Espinosa Chepe, Jorge Olivera, Martha Beatriz Roque, som alla vid olika tillfällen deltagit i Silcs projekt på Kuba.

Några veckor senare kom domarna. 75 av de fängslade dissidenterna dömdes inom loppet av några dagar till sammanlagt 1456 år i fängelse. Det är mer än 19 år i snitt per person. De dömdes för samarbete med främmande makt, hot mot statens säkerhet och andra förevändningar. Det de egentligen hade gjort vara att skriva artiklar, låna ut böcker i de fria biblioteken och organiserat sig i bland annat liberala partier för att arbeta för demokratisering. Under våren förklarade Amnesty International att alla var samvetsfångar, dvs bara var dömda för sina åsikter, tankar och ords skull. I vintras blev ytterligare fyra av de arresterade förklarade samvetsfångar vilket gjorde det totala antalet till drygt 80 eftersom det fanns några samvetsfångar sedan tidigare.

Självklart var arresteringsvågen ett hårt slag mot demokratirörelsen. Särskilt som nästan tio personer som arbetat många år i demokratirörelsen under rättegångarna vittnade mot de andra dissidenterna och förklarade att de var agenter. Man bör ta deras vittnesmål med en stor nypa salt dock, eftersom man inte vet vad de kubanska myndigheterna vet om dessa personer som de inte vill ska komma ut, eller vilka hot de och deras familjer lever under. Men vittnesmålen skapade dock ändå mycket misstänksamhet och besvikelse.

Under vintern har demokratirörelsen återhämtat sig relativt väl. Ett 70-tal av de fria biblioteken, som många i den liberala rörelsen här i Sverige bidragit med böcker till, finns kvar och fungerar. De liberala partierna – Silc samarbetar sedan 1998 med två av dem – har skrivit sig samman på en gemensam plattform. Den oberoende journalistiken lever på Internet, även om siterna inte kan skötas från Kuba utan görs i utlandet, bland annat i Sverige på http://www.cubanuestra.nu .

En viktig kraft i rörelsen är också solidariteten med de drygt 300 politiska fångarna, av vilka drygt 80 alltså är förklarade samvetsfångar, och deras familjer. Den ekonomiska situationen för familjerna är mycket ansträngd. Fångarna har ofta satts i fängelser på den andra sidan ön just för att familjerna ska ha svårt att hälsa på, och många av dem sitter i vanliga celler med mördare och våldtäktsmän. I höstas misshandlades Adolfo Fernandez Saínz som fungerat som tolk åt ett 10-tal svenska liberala delegationer på Kuba, svårt och i sin cell och fördes till sjukrummet medvetslös.

För att samvetsfångarna ska känna stöd från demokrater i Sverige och för att i någon mån underlätta deras familjers ekonomiska situation, öppnade Silc i våras en fond för politiska fångar på Kuba. Fonden förmedlar sedan i december regelbundet 30 dollar i månaden till 15 familjer till samvetsfångar i provinserna Havanna, Villa Clara och Matanzas. Stödet kommer dock att sina om vi i folkpartiet inte visar vår solidaritet och bidrar till fonden. Jag hoppas därför att även ni liberaler i Västmanland vill bidra till fonden, postgirot är: 12 57 83 – 1. Inget av fondens medel stannar på vägen. 100 kronor på postgirot innebär 100 kronor till någon av familjerna.
Erik Jennische
generalsekreterare, Silc

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: