Gunilla Lindbergs världsrekord i att kasta problemen över axeln

Sällan har någon med så mycket inflytande över kinesernas rättigheter uttalat sig så svagt om problemen, som Gunilla Lindberg, generalsekreterare i SOK och vice ordförande i IOK, i dagens SvD.

Hon svarar på frågorna om mänskliga rättigheter i Kina som att hon verkligen inte brydde sig. Hon trivs med att svara i allmänna ordalag och visa att hon är ointresserad – kanske världsrekord i att kasta problem över axeln.

Läs detta:

– Jag tror att det är bra med OS därför att man får ett mycket öppnare samhälle i ett land där inte alltid de mänskliga rättigheterna följs. Se bara på det senaste året hur man granskat Kina och systemet. Det hade aldrig hänt om inte OS förlagts dit.

”Inte alltid”? Men det finns ju inga kineser som har yttrandefrihet, organisationsfrihet, rätt att ställa upp i demokratiska val eller rätt att fritt rösta fram de styrande i samhället. Den kinesiska regimen bygger på brott mot de mänskliga rättigheterna.

Blir inte OS ren propaganda för de kinesiska makthavarna?

– Det tycker jag inte. Naturligtvis kommer man att visa upp det bästa Kina har, liksom man i Aten 2004 visade upp det bästa grekerna har.

Kan man verkligen jämföra en demokratisk stat som genomför olympiska spel i ett öppet och fritt debattklimat, där alla får säga vad de vill, med ett propagandaspektkel i en totalitär stat? Det är osmakligt.

Vad kände du under oroligheterna i Tibet?

– Jag reagerar alltid med bestörtning när människor kommer till skada i alla konflikter vi har runt om i världen. Politik skall lösas med diskussioner och inte genom våldshandlingar.

Men problemet i Kina är ju att dessa diskussioner inte kan föras. Dalai Lama och andra politiska ledare för tibetanerna har sökt dialog med kommunisterna i Peking sedan ockupationen på 1940-talet. Men Peking har vägrat. Det vore onekligen på sin plats att Lindberg uppmanade sina kompisar i Peking att ta upp dialogen om hon nu menar att hon ”reagerar med bestörtning”.

De som söker spelen granskas ur teknisk synvinkel och från ett samhällsperspektiv: har de regeringen bakom sig och kan fullfölja sina åtaganden?

– Vi för inte politiska dialoger med ledarna.

Bör politiker och näringsliv ta större hänsyn till frågor om mänskliga rättigheter?

– Det ligger på deras bord.

Flera politiker anser att ni inte tar ert ansvar.

– Då undra jag vilket ansvar de tagit själva under alla dessa år.

Detta är inte ett dugg bättre än argumentet att ”jag kan också dopa mig. Alla andra gör ju det.”

6 kommentarer till Gunilla Lindbergs världsrekord i att kasta problemen över axeln

  1. Johan skriver:

    Ohoj, vart tog originalinlägget och kommentarerna vägen? Skulle precis till att skriva ett svar. Nu kom jag helt av mig.

    I vilket fall, vad gäller Sthlm stads internationella engagemang ögnade jag igenom det här dokumentet (och relaterade), som väl är något av en utrikespolitisk deklaration för Stockholm stad:
    http://www.stockholm.se/OmStockholm/Politik-och-demokrati/EU–Internationellt-/Internationell-strategi-/

    Bland de värden som Sthlm ska verka för nämns inte MR, vad jag kan se.

  2. ertigo skriver:

    Johan,

    Jag vet inte om just i den internationella strategin är ett viktigt styrdokument, men varför inte. Det kunde absolut finnas en formuleraing om att när staden engagerar sig i biståndsprojekt så ska mänskliga rättigheter och lokaldemokrati vara prioriterade områden.

    Men för att hitta ett mer konkret exempel: I en ärende i kommunstyrelsen häromhalvåret om hur Stockholms skolor ska öka elevernas kunskaper om Kina så formulerade kommunstyrelsen genom skolborgarråd Lotta Edholm följande prioritering:

    ”I utbildningsnämndens verksamhetsplan för 2007 preciseras stadens nuvarande Kinasatsning. Under 2006 inledde sex kommunala gymnasieskolor i Stockholm –
    Blackeberg, Enskede Gård, Frans Schartau, Kungsholmen, Södra Latin och Tensta –
    ett samarbete med företag, skolor och högskolor i Kina. Projektet ger bland annat
    möjlighet till ökad förståelse för och kunskap om globala villkor, entreprenörskap,
    språk och kultur samt insikter om den internationella arbetsmarknaden.

    Jag delar Söderlunds åsikt att det är viktigt att stadens skolor kan möta den globala
    utmaningen och är positiv till den satsning som görs i staden. Däremot är det viktigt
    att komma ihåg att Kina inte bara är en ekonomi på stark frammarsch. Det är också
    världens största diktatur. Människor förföljs, fängslas och torteras för sina åsikters
    skull och det styrande kommunistpartiet visar inga tecken på att vilja införa demokrati.

    Kinasatsningen får därför inte ensidigt fokusera på ekonomi och tillväxt. Undervisningen måste också belysa de övergrepp och brott mot mänskliga fri- och rättigheter som dagligen begås i Kina. Detta måste också finnas i åtanke vid valet av utbyten med företag och skolor.”

    Ärendet finns att läsa här: http://www.insyn.stockholm.se/ks/document/2007-04-04/Protokoll/18/18%20pm2007-60.pdf

    Det hade varit snyggt om SOK också hade vågat sig på att skriva ngt liknande i sitt projekt OS i skolan http://www.sok.se/osiskolan.4.76e8b1c6112f078db498000131811.html

    Men icke.

    När den kinesiska ambassaden försökte stoppa en kinesisk dansuppvisning i Stockholm som de inte gillade, krävde de två liberala borgarråden Lotta Edholm och Madeleine Sjöstedt först att ambassaden skulle be om ursäkt, och gick sedan på evenemanget för att visa att ingen ska försöka stoppa den fria kulturen i Stockholm.

    Mer information finns här:
    http://madeleinesjostedt.wordpress.com/2008/01/31/en-ursakt-fran-kinas-ambassad-vore-pa-sin-plats/

    I varje artikel som Madeleine Sjöstedt skrivit om Kina som representant för staden har hon just påpekat avsaknaden av mänskliga rättigheter.

    Artiklarna finns här: http://madeleinesjostedt.wordpress.com/category/manskliga-rattigheter/

    SOK har inte ens en kommentar om bristen på mr på sin hemsida. Jag tycker nog därmed att din jämförelse haltar en aning. Stockholms stad har genom sina politiker gjort flera mycket viktiga och tydliga ställningstaganden. SOK försöker istället att kasta problemen över axeln.

  3. Johan skriver:

    Det är ju utmärkt om politiker gör sådana markeringar. Där har Sthlm uppenbarligen bättrat sig sedan de försökte matcha Göteborgs Kina-äventyr. Men jämförelsen gällde ju inte vem som gjort mest, Sthlm eller SOK, utan om vem som har mest ansvar. Självklart har Edholm och Sjöstedt ett mer omfattande ansvar i egenskap av företrädare för staten (om än på lokal nivå).

    Jag blir dessutom misstänksam när politiker säger ”vi har alla ett ansvar” eftersom det ofta betyder att de tonar ned sitt eget ansvar. I FN:s MR-råd har Kina och andra länder aktivt försökt undergräva MR-normen genom att t ex hävda att gerillarörelser, NGO:er och multinationella företag minsann också har ett ansvar för mänskliga rättigheter. I juridisk mening har de ju inte sådana förpliktelser (de kan t ex inte bli parter till internationella MR-konventioner), även om man kan tycka att alla har en allmän förpliktelse att verka för en ordning där MR respekteras. Men sådana förpliktelser är förstås alltid av nöden begränsade och ska dessutom ställas i relation till en massa andra saker.

    Sport hör förvisso ihop med politik och allt är politik etc, men likväl har den gamla hederliga politiken, dvs staten, ett ansvar som andra kollektiva och enskilda aktörer (företag, sportföreningar, internationella organisationer, kyrkor, universitet, familjer) inte har, simply by virtue of being en suverän stat.

  4. ertigo skriver:

    Det är självklart att alla stater är ansvariga för att bygga rättssäkra system som garanterar människors deras rättigheter. Men det reducerar inte andra organisationers eller personers moraliska ansvar att peka på de fel om brister som ändå kan finnas.

    Den olympiska rörelsens problem är att den precis som Kina inte följer sina egna åtaganden. Kina har undertecknat den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (dock inte konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna) som man ändå bryter mot hela tiden, och SOK har sitt eget charter som tydligt säger ”all form av diskriminering vad gäller såväl land som person, på basis av ras, religion, politik, kön eller något annat, är oförenligt med att vara en del av den olympiska rörelsen”, som man bryter mot i hela samarbetet med Kina.

    Poängen är inte att den olympiska rörelsen ska fixa de mänskliga rättigheterna i Kina så att Sverige och andra kan strunta i det, utan att man ska ta sina egna stadgar på allvar och visa att man står upp för dem. Eftersom man inte gör det förlorar man också all sin trovärdighet som fredsskapande organisation bla bla bla.

    De som är ansvariga för att ha sålt ut den olympiska rörelsens varumärke till förtryckarna i Kina är just Gunilla Lindberg mfl i IOK.

  5. Johan skriver:

    Hm, för mig har nog IOK aldrig haft något ”förtroende som fredsskapande organisation” att förlora. Och passagen du citerar ur SOK:s charter är väl till intet förpliktande, i alla fall när ”såväl land som person” står i konflikt med varandra, som i fallet Kina kontra dess undersåtars rättigheter…

    Bör implicerar kan — moraliskt ansvar står i förhållande till vad man kan göra. Jag är säker på att Lindberg hade kunnat göra mer än hon har gjort. Och jag hade förstås tyckt det vore kanon om alla var lika principfasta MR-försvarare som Edholm och Sjöstedt.

    Men Sverige som stat och vår regering tummar ju också på sina stolta utfästelser om demokrati och MR i utrikespolitiska deklarationer etc i syfte att inte störa samarbetet med Kina (Republiken Kina, anyone?). De har förmodligen sina skäl för det — det finns andra hänsyn som också spelar in, t ex möjligheten att alls ha relationer med Kina.

    Och nej, jag kör inte ett lika goda kålsuparargument, men kan vi kräva mer av Gunilla än av Fredrik och Carl? I vems öga sitter bjälken — SOK:s eller din regerings?

  6. ertigo skriver:

    Men Johan du har ju aldrig varit en del av idrottsrörelsen, hur ska du veta vilken trovärdighet IOK har? Min bild är att de olympiska spelens trovärdighet som fredsfrämjare och do-gooder är enorm i valda delar av samhället. Jag har nog själv haft en idealistisk syn på spelen.

    Om IOK eller SOK följde sin egen charter skulle det förstås vara svårt att förlägga spelen till Kina eftersom såväl staten och den kinesiska idrottsrörelsen diskriminerar personer på de flesta grunder. Men om man nu ändå la OS i Kina så skulle man förstås se till att landet uppfyllde de krav som ställs på att ngn ska vara med i den olympiska rörelsen.

    Du har förstås rätt i att det moraliska ansvaret står i proportion till vad man kan göra. Men jag har inte heller sagt att gunilla Lindberg ska ta ansvar för hela mr-situationen i landet. Men om hon nu hänvisar till mr och till Tibet mm så är det ju rimligt att också uttala hela sanningen, nämligen att landet alltid förtrycker de mänskliga rättigheterna, och att det är just Kinas regering som inte velat förhandla med Dalai Lama.

    Vg gäller bjälkar finns det flera. SOK har en hel skog mitt i ansiktet. Reinfeldt krävde ändå att ett antal demokratiaktivister skulle släppas fria, vilket är ett viktigt steg framåt. Regeringen representerar dessutom hela Sverige, inte bara en liten del. Så du kan allt känna att det även är DIN regering.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: