Det är så enkelt att kritisera Israel

Efter ett par veckor i Israel och Palestina blir det tydligt varför kritiken mot Israel är så stark i den europeiska opinionen och varför engagemanget för palestiniernas rättigheter är så stort bland europeiska människorättsorganisationer.

Ett av de viktigaste skälen är att det är så väldigt enkelt att kritisera Israel. Förtrycket är enkelt att se och enkelt att engagera sig emot.

En bra början för att hitta grunden för sin kritik är att ta en tur med Alternative tours för att med skickliga guider och Israelregistrerade minibussar besöka separationsbarriären (ibland är det en mur och ibland ett elektriskt ogenomträngligt stängsel, funktionen är dock densamma) som slingrar sig likt en giftorm runt Jerusalem. Den separerar palestinier från palestinier, jerusalembor från Jerusalem, israeler från palestinier – men aldrig israeler från israeler.

Turen är verkligen att rekommendera och för mig blev förtrycket mycket synligt. Utöver barriären fick vi se ett alldeles nyligen ”demolished house”, och besöka familjen Al-Kurd som håller på att bli av med sitt hus, precis som alla grannarna redan har blivit, till en grupp extremistiska bosättare från USA. Om man inte vill åka hela turen ligger båda siterna bara någon minut från turistkvarteren.

Alternative tours erbjuder också möjligheten att besöka bosättarproblematiken i Hebron, den isolerade staden Qalqilya, Döda havet mm, allt med ambitionen ”to show the world the real events and the real facts about what is going on in Palestine”. Man kan inte veta om de lyckas om man inte åker med.

De olika turerna utgår från Jerusalem Hotel som ligger precis vid busstationen i östra Jerusalem, och som är samlingspunkt för dem som inom den ena eller andra organisationen engagerar sig för palestiniernas rättigheter; extremt trevlig personal, fina rum, bra restaurang och gäster från precis hela världen.

Om man är lite mer självständig i sitt resande för att beskåda världens mest svårlösta konflikt är det förvånansvärt enkelt att ta en buss från Jerusalem till Ramallah och sedan vidare med ”service-taxi” till de allra mest isolerade byarna på Västbanken. Bemötandet från chaufförer, medpassagerare och de människor som hänger kring busstationerna runt om i landet är imponerande trevligt, och man kommer alltid rätt även om man måste byta bil väldigt ofta eftersom dessa är svåra att ta förbi checkpointsen.

Ett måste på resan runt Västbanken är ett par kartor från ”The Map House” i UNOCHAS kontor tre kvarter från Jerusalem Hotel. Där får man alldeles gratis färska kartor med separationsbarriärens dragning, bosättningarnas egna motorvägar (blå), de palestinska vägarna (gula) och militärens tusentals checkpoints och väghinder tydligt utsatta på den av bosättningar och palestinska områden leopardmönstrade ytan.

Enkelt och billigt besökte min sambo Anna och jag under en vecka Ramallah, Nablus, Tulkarm, Qalqilya, Jayyous, Yayoun osv. Med svenska pass knallade vi snabbt förbi den ena checkpointen efter den andra. Unga soldater slängde runt med automatkarbiner som om de var skolväskor och ställde frågor som ”Are you an activist?”, men skapade aldrig problem och brydde sig inte heller riktigt om svaret.

De palestinska männen mellan 15 och 40 år däremot fick stå i långa och förnedrande köer som till synes inte har någon annan funktion än att inpränta i var och en av dem att det i varje palestinier finns en terrorist.

I Nablus bodde vi några nätter på Al-Yasmeen Hotel, som kanske kan beskrivas som ett syster-hotell till Jerusalem Hotel. Hotellets restaurang är populär både bland hippa palestinier och engagerade världsmedborgare. Vi träffade några aktivister i Kyrkornas världsråds program med ekumeniska följeslagare och fick genom dem se både deras arbete i Yayoun och träffa B’tselems människorättsrapportör i Tulkarm.

Följeslagarna bor tre månader i någon av alla de palestinska byar som attackeras och omringas av bosättare, med förhoppningen att den internationella närvaron ska göra det möjligt för palestinierna att bo kvar.

Det är dock inte bara enkelt att se och besöka Israels förtryck av palestinierna: Rörelsefriheten för utlänningar är total – i alla fall vad jag såg – och de ekumeniska följeslagarna och andra internationella aktivister som engagerar sig för palestiniernas rättigheter respekteras av de israeliska soldaterna. Och vart man än åker på Västbanken så är separationsbarriären, bosättningarna, husförstörelserna och vägspärrarna fyllt synliga och omöjliga att förneka.

Det är också så att den israeliska yttrandefriheten och organisationsfriheten gör det enkelt att hitta mer information om förtrycket än vad man någonsin hinner ta till sig. Mängder av internationella och lokala organisationer har observatörer på de ockuperade områdena som dokumenterar och publicerar rapporter: B’tselem, Al-Haq, Israeli Committee Against House Demolition, Amnesty international, Diakonia osv.

Den israeliska engelskspråkiga dagstidningen Haaretz publicerar dagligen välgrundad och skarp kritik av den israeliska regeringens agerande gentemot palestinierna. Och som grädde på moset finns rapporterna från FN-organen UNOCHA och UNRWA.

Det är verkligen enkelt – och bekvämt – att kritisera Israel, till skillnad från de andra länderna i regionen, Iran, Syrien, Egypten, Libyen, Saudiarabien mfl som har mycket sofistikerade system för att undkomma kritik, och göra människorättsarbetet så svårt som möjligt. Om lika mycket kraft hade lagts på att främja yttrandefriheten i de länderna som på att värna palestiniernas rättigheter skulle Mellanöstern antagligen sett mycket annorlunda ut.

Men bara för att det finns förtryck i andra länder också så gör det inte arbetet för palestiniernas rättigheter mindre viktigt. Och om det nu är så enkelt att se förtrycket varför hör man så sällan svenska liberaler yttra ens den minsta lilla kritik av den israeliska regeringen eller visa den allra minsta lilla solidaritet med de palestinier som oförskyllt lider under den israeliska regeringens mycket hårda ockupation?

3 kommentarer till Det är så enkelt att kritisera Israel

  1. […] resan till Israel och Palestina i somras läste jag bland annat den av Atlas utgivna antologin “I skuggan av ockupationen – palestinsk […]

  2. […] behövdes inte många dagar på Västbanken i somras för att min bild av Israel som ett demokratiskt exempel skulle undergrävas allvarligt. Min […]

  3. Kenny S skriver:

    Tröttsamt, varför flyttar du fokus? Israel har en stor maktfaktor i regionen, varför ska vi blunda för gärningarna som begås av staten där?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: