Kritiken förstörs av antisemitisk sörja

Än värre än att palestinierna misslyckas med att hålla Israelkritiken fri från antisemitism, är att så många människor som inte alls är drabbade av konflikten gör det. Välmotiverad kritik av Israels agerande på Västbanken och i Gaza blir till en ursäkt för svenska organisationer att med högburet huvud trampa vidare i den europeiska antisemitiska traditionen.

Inför resan till Israel och Palestina i somras läste jag bland annat den av Atlas utgivna antologin ”I skuggan av ockupationen – palestinsk kamp för nationella rättigheter” (Göran Gunner red.), som i ett antal utmärkta artiklar av personer från Israel, Palestina och Sverige beskriver de senaste decenniernas händelseutveckling i det palestinska samhället. Boken är framtagen med stöd från Svenska kyrkan, Diakonia, Missionskyrkan, Sensus mfl prestigefulla organisationer.

Men mitt i allt intressant och genomtänkt resonerande, ger Gunner ordet till Lennart Grosin för att han ska berätta om ”Judisk identitet, Sionismen och Palestina”. Jag har inte kunskap att bedöma Grosins historieskrivning om seklerna före 1800-talets mitt, men när han närmar sig 1900-talet och den allt starkare sionismen tränger viljan att svartmåla Israel undan all intellektuell hederlighet.

Några exempel:

”Den sionistiska rörelsen i östra Europa kom alltså att ideologiskt domineras och ledas av socialister och aktivister med anknytning till arbetarrörelsen. Sionismen i denna östeuropeiska version framstår därför som en judisk form av nationalsocialism.”

”Kibbutzrörelsen som var viktig för att förverkliga sionismen och kolonisationen dominerades av människor med rötter inom vänstern och den arbetarsionistiska rörelsen i östra Europa. Den innebar alltså en omplantering av den judiska nationalsocialismen till palestinsk jord.”

”Det är inte svårt att se parallellen till den politik i Europa som förvägrade judarna nationell tillhörighet – en politik som förvaltad av nationalsocialisten och den patologiske antisemiten, Adolf Hitler, bland annat ledde till massmord på miljontals judar. Därmed menar jag inte att likställa Nazism och Sionism – det finns väsentliga skillnader – med de politiska rötterna är gemensamma.”

Det är ingen tvekan om att det i den ideologiska experimentverkstad som Europa utgjorde kring det förra sekelskiftet blandades friskt med liberala, nationella, demokratiska, fascistiska, socialistiska och internationalistiska ideal. Man kan hitta de mest osannolika kombinationer.

Och på det ena eller andra sättet hänger de olika ideologiska rörelserna samman, som inspiration och reaktion på varandra. Nationalismen ledde både till drömmen om den demokratiska nationalstaten, och till drömmen om det nazistiska imperiet.

Men om man idag isolerar sionismen från de andra nationella rörelserna, och beskriver just denna som en ”judisk form av nationalsocialism”, har man ingen annan vilja än att förtala de judar som av lika delar ideologisk övertygelse som överlevnadsinstinkt flydde antisemitismen i Europa för att bygga Israel genom att beskriva dem som lika goda kålsupare som sina förtryckare.

Och när Grosin hävdar att nazism och sionism har gemensamma rötter, har han ingen annan vilja än att smutskasta den frihet och demokrati som alla medborgare i Israel åtnjuter, men som inga medborgare åtnjöt i Tyskland på 1930-talet. 

Varför är då Svenska kyrkan och Atlas med flera intresserade av att trycka Lennart Grosins antisemitiska sörja? Jag kan inte finna något annat svar än att det judiska i Israel grumlar tanken hos många så att de inte kan hålla isär viktig kritik av en förtryckande ockupation, från simpel antisemitism.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: