Albatros, hållbarheten och den kubanska revolutionen

söndag 06 april 2014

I helgen kom charterbolaget Albatros katalog med morgontidningen. Jag kollade förstås av gammal vana vad de skrev om Kuba:

”Vi står på den plats där Castro under många år höll sina berömda tal till folket […] och ser den eviga lågan brinna vid Che Guevaras minnesmärke i Santa Clara.”

Inte ett ord om Castro-brödernas ansvar för förtrycket av alla grundläggande mänskliga rättigheter, eller att Che Guevara ansvarade för hundratals avrättningar månaderna efter revolutionen.

BildPå hemsidan skriver företaget istället:

”De sociala förhållandena har förbättrats avsevärt under Fidel Castros styre.”

Det är förstås inte sant, om man jämför Kuba med andra länder. Men Albatros drar också iväg en riktig lögn:

”Före revolutionen var mer än hälften av befolkningen analfabeter. En omfattande kampanj mot analfabetismen sjösattes, och Kuba har nu det bästa utbildningssystemet i hela Latinamerika med gratis undervisning från början till slut.

1958, alltså ett år före revolutionen, var läskunnigheten nära 80 procent. Att Kuba skulle ha det ”bästa utbildningssystemet i hela Latinamerika” är förstås omöjligt att leda i bevis. Men man kan bara tro att det är sant, om man tycker att det är helt ovidkommande för kvalitén att kubanska elever inte får läsa kubanska författare som tagit ställning för demokrati, och inte får lära sig vad de mänskliga rättigheterna innebär.

Albatros skamlösa användande av den kubanska regeringens propaganda i sin egen reklam är inte första gången charterbolag säljer resor till Kuba med hjälp av förtrycket. Men att Albatros dessutom försöker beskriva sig som föredöme vad gäller hållbarhet är nytt. I katalogen skriver man:

”Idag är Albatros […] certifierat under FN:s Global Compact-program, som bland annat innebär fokus på mänskliga rättigheter”.

Men Global Compact certifierar inte. Albatros har inte fått godkänt av någon. Företag som deltar i Global Compacts arbete gör dock ett åtagande att följa organisationens tio principer. De två första lyder:

1: Businesses should support and respect the protection of internationally proclaimed human rights; and
2: make sure that they are not complicit in human rights abuses.

Att använda människorättsförtryckare och deras propaganda för att sälja charterresor innebär för det första att man inte respekterar de mänskliga rättigheterna, och för det andra att man deltar i själva förtrycket.

Hyckleri är det enda Albatros står för.

Uppdatering maj 2014

Efter ett halvdussin telefonsamtal till Albatros om hur de såg på sin marknadsföring fick jag till slut detta svar.

Brev från Albatros

Annonser

Vuxenskolan och ABF fortsätter hylla Che Guevara

tisdag 09 oktober 2012

Hittade nyss dessa käcka seminarier på Svensk-kubanska föreningens hemsida. De har förstås rätt att ordna vilka seminarier de vill. Och ABF och Vuxenskolan har det förstås också. Mötesfriheten är för alla.

Men är det verkligen i enlighet med Vuxenskolans och ABFs styrelsers idé att studieförbundens resurser används för att hylla Che Guevara, framstående endast som demagog och massmördare?


Arresteringarna på Kuba för lite drygt åtta år sedan

söndag 03 april 2011

För någon vecka sedan släpptes de sista av de 75 demokratiaktivisterna som fängslades på Kuba i mitten av mars 2003. Silc hade just då en delegation på Kuba bestående av Fredrik Malm, Hanna Hellquist och Emil Kirjas. De, och flera andra berättade om allt som hände på telefon och jag skrev uppdateringar som skickades ut per mejl till intresserade personer.

Hittade nyss dessa rapporter i en mapp på nubbs som snart kommer att gå hädan, så jag tänkte att de borde bevaras för eftervärlden. Här är de i precis som de skickades ut, tillsammans med de fyra bilder jag hade tillgång till digitalt just då.

Uppdatering 1, 18 eller 19 mars 2003.

Liberal partiledare fängslad på Kuba

I natt greps minst 23 demokratiaktivister på Kuba. En av de gripna är Oswaldo Alfonso, partiledare i folkpartiets systerparti Partido liberal democratico de Cuba.

– När jag träffade Oswaldo i höstas var han optimistisk och beskrev 2002 som ett nyckelår för demokratirörelsen, året då de tidigare relativt isolerade dissidentgrupperna verkligen lyckades etablera ett starkt och tydligt stöd i befolkningen, förklarade Erik Jennische, generalsekreterare i Svenskt internationellt liberalt centrum som i flera år samarbetat med organisationer från alla delar av demokratirörelsen.

Läs hela inlägget här »


Dawit och Paneque kämpar ihop

torsdag 16 september 2010

I förra veckan hade Silc ett seminarium om Kuba. En av talarna var José Luis Garcia Paneque som är en av de oberoende journalister som fängslades våren 2003 och som nu har släppts fri. Under kvällen pratade vi en lång stund om Dawit Isaak, och jag lovade att skicka mer information om honom så att Paneque kunde skriva något. När jag så letade på Committee to Protect Journalists hemsida efter information om Dawit på spanska fick jag upp detta sökresultat.

Kampen är en och densamma.


Vänsterpartiet gör slut med Eva Björklund

måndag 30 augusti 2010

Häromdagen fick jag detta brev från Alexis Gainza i Miscelaneas de Cuba. Vänsterpartiet har äntligen gjort slut med Eva Björklund. Däremot har de inte lyckats få bort henne från Vänsterns internationella forums styrelse, där hon dessutom hävdar att hon fortfarande sitter i partistyrelsen.

Igår [i förra veckan] stötte jag på vänsterpartisten Ali Esbati när han pläderade utanför ICA i Högdalen. Jag visste att han hade åkt till Kuba i slutet av 90 talet och skrivit en ganska frispråkig rapport om situationen på ön, så jag bestämde mig för att samtala med honom efter att jag hade gjort mina inköp (predikan hoppade jag över).

Han bedyrade mig om V:s nya Kubapolitik, alltså att landet är en enpartistat och att där bryter man mot mänskliga rättigheter, och att inte ens en fungerande sjukvård kan ursäkta dessa brott, men också att kubanerna själva ska bestämma över sin framtid utan intervention eller invasion. Slutligen försäkrade han att Lars Ohly tycker likadant.

När jag var på väg att fråga om ”den kvinna som ni har i Styrelsen”, så berättade Ali att Eva Björklund var inte länge med i Partistyrelsen, inte ens som suppleant. Han hänvisade till V:s senaste kongress, men lade till att han inte visste om Eva hade blivit bortröstad eller hon själv inte hade kandiderat. Saken är, slog han fast, att partiets linje inte överensstämmer med Evas, som står i klar minoritet.

Som de flesta av er vet, har Eva Björklund varit den castroistiska totalitarismens största och främsta kramare i Sverige, och säkerligen i hela norden. Både genom den sk. Svensk-kubanska föreningen (Svek) och tidskriften Kuba har hon i decennier försvarat diktaturen på Kuba och smutskastat oppositionen.

Det återstår att se om V verkligen har klippt av bandet med Svek. Men att den ökände Eva Björklund hamnat idag utanför det partipolitiska och därmed parlamentariska etablesimanget bör nog betraktas som en lättnad, om inte en seger, – inte minst för Vänsterpartiet själv.

Se länken till V:s partistyrelse med en frånvarande Eva Björklund.


Adolfo är fri till själ och kropp

tisdag 24 augusti 2010

När börjar friheten för en människa som suttit i fängelse i sju år? Var det när Jaime Ortega, ärkebiskopen på Kuba, samlade representanter för Damerna i vitt till ett möte den 1 maj i år och förklarade att det kanske fanns en möjlighet att förhandla om de fängslade demokratiaktivistenas frihet?

Eller var det när Adolfo tidigare i somras flyttades till ett fängelse i Havanna-provinsen så att hustrun kunde hälsa på honom lättare? Eller var det för 10 dagar sedan när han flyttades till ett sjukhus med riktig service, blev ordentligt undersökt och trevligt behandlad för första gången sedan i mars 2003? Eller var det när han den 20 augusti landade i Madrid utan var sig frigivningsbesked eller något annat papper som bevisar att han inte längre är dömd till 16 års fängelse?

Eller började friheten redan när han kastade av sig hyckleriet i mitten av 1990-talet och inledde sitt arbete för demokrati och mänskliga rättigheter? Det var i alla fall bilden jag försökte förmedla i en text om Adolfo härom året.

I så fall är nu äntligen också kroppen fri.

Jag kunde ha frågat när jag ringde honom nyss, men alla frågor stockade sig. Jag visste inte vad jag skulle säga mer än att vi är många i Sverige som har honom som förebild, och att det är många som ofta frågat hur det är med honom.

Men Adolfo pratade på, snabbt och engagerat, hade mycket att säga om dem som var kvar på Kuba och som vägrat lämna fängelset om de också skulle behöva ta med sig familjen och lämna landet. ”Det är de som behöver vårt stöd nu. De som är kvar på Kuba.”

Han hade blivit en gammal man till kroppen sa han, efter att för första gången sedan 2003 sett sig själv i spegeln. Mager och med många grå hår, men magen fungerade bra. Han hade ätit stora lass av kött varje dag sedan han kom till Madrid, och det hade gått utmärkt. Blodtrycket var nog högt, men det kan han ju få behandling för nu. Ni som vill höra Adolfo berätta själv kan lyssna på Alexis intervju.

Även Julia var med i luren och precis som Adolfo var hon mycket tacksam för allt det arbete som gjorts för Kuba och alla kubanska politiska fångar i Sverige. Julia har sedan arresteringarna varit en av de drivande krafterna i Damerna i vitt och även prytt framsidan på ”Mot kärleken har Fidel inte en chans”, som kommer i nytryck under hösten.

Och kanske ligger Raul Castros syfte till de senaste månadernas frisläppanden av samvetsfångar just där. Det var det enda sättet att få Damerna i vitt att sluta protestera. Utomlands är de ofarliga.


Fidel meddelar att han avgår, 19 februari 2008

lördag 10 juli 2010

Tidigt på morgonen den 19 februari fick jag veta att Fidel Castro i sin Granma-krönika meddelat att han inte skulle kandidera igen till ”Presidente del Consejo de Estado y Comandante en Jefé”, alltså regeringschef och överbefälhavare. Jag ringde snabbt en av mina vänner som var på Kuba vid tillfället för att hän skulle ta med sig en kopia av tidningen hem. Så här kommer nu en scannad version av artikel. Läs och förundras.

Fidel Castros avskedskrönika i Granma 19 februari 2008

Granma har som vanligt bara åtta sidor, och av artiklarna är det endast Fidel Castros egen krönika som behandlar ämnet. Här avgår alltså regeringschefen sedan 1959 och det enda kubanerna får veta är vad han själv skriver i sin krönika. Nu har jag inte tidningarna från de nästkommande dagarna, men sannolikt hade inte heller de några mer omfattande redogörelser för  vad som hänt och vad som nu kommer att ske.

I krönikan motiverar Fidel Castro beslutet med att hälsan hans är dålig, och fienden för stark för att man ska kunna kämpa mot den utan att vara på topp. Däremot säger han inget om att han ska avgå även som generalsekreterare för kommunistpartiet, som ju är själva basen för makt på Kuba. I och med detta har det alltså skapats en viss delning av toppen i den kubanska makthierarkin.