Arresteringarna på Kuba för lite drygt åtta år sedan

För någon vecka sedan släpptes de sista av de 75 demokratiaktivisterna som fängslades på Kuba i mitten av mars 2003. Silc hade just då en delegation på Kuba bestående av Fredrik Malm, Hanna Hellquist och Emil Kirjas. De, och flera andra berättade om allt som hände på telefon och jag skrev uppdateringar som skickades ut per mejl till intresserade personer.

Hittade nyss dessa rapporter i en mapp på nubbs som snart kommer att gå hädan, så jag tänkte att de borde bevaras för eftervärlden. Här är de i precis som de skickades ut, tillsammans med de fyra bilder jag hade tillgång till digitalt just då.

Uppdatering 1, 18 eller 19 mars 2003.

Liberal partiledare fängslad på Kuba

I natt greps minst 23 demokratiaktivister på Kuba. En av de gripna är Oswaldo Alfonso, partiledare i folkpartiets systerparti Partido liberal democratico de Cuba.

– När jag träffade Oswaldo i höstas var han optimistisk och beskrev 2002 som ett nyckelår för demokratirörelsen, året då de tidigare relativt isolerade dissidentgrupperna verkligen lyckades etablera ett starkt och tydligt stöd i befolkningen, förklarade Erik Jennische, generalsekreterare i Svenskt internationellt liberalt centrum som i flera år samarbetat med organisationer från alla delar av demokratirörelsen.

Salir a la disidencia – Una teoría sobre cómo devenir disidente en las condiciones de Cuba

This is my master thesis in Sociology. It is based on aproximately 20 interviews with Cuban democracy activists, and in theories on social and political change. The interviews were made during a couple of months on the island in 1998. The text was finished a couple of years later. It was approved by the Department of Sociology at the University of Gothenburg.

Este texto es mi tesis de sociologia. Se basa en entrevistas con unos 20 activistas por la democracia en Cuba, y en teorías sobre cambio social y político. Las entrevistas hice durante un par de meses en la isla en el 1998. El texto terminé un par de años despues, y fue aprobado por la institución de sociologia de la Universidad de Gotemburgo.

Salir a la disidencia – Una teoría sobre cómo devenir disidente en las condiciones de Cuba

 Abstract in English

The aim of this work is to describe the individual process of a person on his or her way to dissidence in Cuba. The second is to create a study based on Grounded Theory – using categories created within the symbolic interaccionism – which can explain why it takes so long to become a dissident in Cuba, and why they were so few in 1998, when this study was conducted. The material consists of interviews with dissidents living in Havana, text material published in Cuba by the government, and various secondary sources.

A precondition of the theory is that the future dissident starts the process of becoming a dissident as an integrated part of the regime. The process begins when he or she discovers a set of moral and interest conflicts with the government, and is brought along by his or her personal need of finding ways of resolving them. It endures several years, passes through various steps and ends with a political act: an act that questions the legitimacy of the regime and which the government finds necessary to repress.

This process of maturation is blocked by several obstacles to political action: 1, The lack of individual rights, 2, the disappearance of independent social spaces, 3, the destruction of political symbols, and 4, the fusion of national and revolutionary identities, located on four different levels of society. To pass through these obstacles the future dissidents use sources of inspiration, in which they find symbols and identities that can be used to describe and criticize the regimen from another stream of action than the one naturalized in the government discourse.

The reasons to why it takes so long to become a dissident and why there are so few is, according to this theory, the strength of the obstacles in the Cuban society as well as the lack of sources of inspiration.

Sinopsis en Español

El primer objetivo de este trabajo es describir el proceso individual de una persona en su camino hacia la disidencia en Cuba. El segundo es crear un estudio basado en Grounded Theory – utilizando categorías creadas en el marco del interaccionismo social – que pueda explicar las razones por las que dicho proceso lleva tanto tiempo y por qué en 1998, año en que se realizó el presente estudio, existían tan pocos disidentes. El corpus utilizado consiste fundamentalmente en entrevistas con disidentes en La Habana, textos publicados por el gobierno en Cuba y otras fuentes secundarias.

Una premisa de la teoría es que el futuro disidente comienza el proceso como integrado en el régimen. El proceso empieza cuando la persona descubre conflictos morales y de intereses con el gobierno, y se siente impulsado por la necesidad individual de encontrar formas de resolverlos. Este percurso dura muchos años y pasa por varias etapas. Su finalización está marcada por el momento en el que la persona realiza un acto político; un acto que desafía la legitimidad del régimen y que el gobierno siente la necesidad de reprimir.

Dicho proceso de maduración está bloqueado por cuatro obstáculos a la acción política: 1) La falta de derechos individuales; 2) la desaparición de espacios sociales independientes; 3) la destrucción de símbolos políticos; y 4) la fusión de identidades nacionales con revolucionarias. Estos obstáculos estan organizados en cuatro niveles de la sociedad. Para vencer los obstáculos el futuro disidente necesita fuentes de inspiración donde encontrar símbolos e identidades que pueda utilizar para describir y criticar el régimen desde otra corriente de acción que la naturalizada por el discurso del gobierno.

Las razones por las que el individuo tarda tanto tiempo en salir a la disidencia, así como de por qué hay tan pocos disidentes radican, según esta teoria, en la fuerza de los mencionados obstáculos en la sociedad cubana y en la falta de fuentes de inspiración.

salir-a-la-disidencia-una-teoria-sobre-como-devenir-disidenten-en-las-condiciones-de-cubaLadda ner

Putin besöker Kuba – Uppsala Utrikespolitiska förenings tidskrift vt. 2001

Putin besöker Kuba – Uppsala Utrikespolitiska förenings tidskrift vt. 2001

December 2000 var en relativt vanlig månad vad gäller händelseutvecklingen på Kuba. Revolutionen firade ytterligare segrar när några turisthotell blev klara, och de tevesända rundabordssamtalen om ”folkmordsblockaden” fortsatte att varje kväll anklaga USA och exilkubanerna för nästan allt ont i hela världen, inklusive rösträkningsproblemen och att George W. Bush blev vald till president. Det enda ovanliga i den officiella bilden av Kuba var att Vladimir Putin kom på besök. Men det är inte där som man kan finna fröna till Kubas framtid, de finns någon annan stans.

Kubas sjukvård imponerar inte – DN Kultur 15 augusti 2003

Sven Britton har skrivit mycket dumt om Kuba. Den 12 augusti 2003 skrev han på DN Kultur om den kubanska sjukvården som om den var ett under av effektivitet och kvalitet, och förringade förtrycket på Kuba som ”demokratiska tillkortakommanden”. Jag fick tillfälle att svara och artikeln finns nedan.

Uppdatering 2011 04 02: Upptäckte jag att Brittons artikel inte längre finns på DNs hemsida, så jag klistrade in den nedan.

Förbjudna sanningar om Kubas ekonomi, av Oscar Espinosa Chepe – Bertil Ohlin institutet och Silc 2003

Våren 2003 inledde Oscar Espinosa Chepe och jag arbetet med en skrift om den kubanska ekonomin (se nedan). Det var inte meningen att det skulle bli en skrift om avsaknaden av mänskliga rättigheter på Kuba.

Det skulle enbart bli en saklig analys av problemen. Det skulle bli en skrift som enkelt och pedagogiskt förklarade att dessa inte låter sig beskrivas med aggressiva begrepp som »imperialism«, »ekonomisk krigföring« eller »folkmordsblockad« – som den kubanska regeringen och dess försvarare alltid använder.