Valvaka i Minsk – NU 11/2003

tisdag 07 februari 2012

I mars 2003 var det lokalval i Vitryssland. 28000 kandidater i landet konkurrerade om 27000 mandat. Inte mördande direkt. Men för de få oppositionella var motståndet massivt. Jag var där för att se hur själva rösträkningen gick till och hur unga politiker arbetade för att minimera regeringens röstfusk.

Ungdomarnas metoder var noggranna och sofistikerade. För att kontrollera resultatet räknade de alla som röstade under fyra dagars förhandsröstning och sedan under själva valdagen. Därmed kunde de se om valnämnden lämnade korrekta siffror på hur många som röstat. I  flera av valkretsarna visade det sig dock att observatörerna bara registrerat drygt hundra förhandsröstande, men att valnämnden redovisade mer än 700, och att en mycket stor andel av just dessa gick till regeringens kandidat. Valfusket var uppenbart för alla som var där. Förhoppningsvis visar min krönika från valvakan hur det hela gick till:

Valvaka i Vitryssland – NU 11 2003

 


Maktkamp i Bosnien – Nerikes Allehanda 22 november 1997

måndag 06 februari 2012

Två år efter Daytonavtalet var det i november 1997 nyval till parlamentet i Republika Srpska. Freden bestod fortfarande, men maktkampen inom den serbiska entiteten var stark. Carl Bildts strategi hade varit att ge det internationella samfundets stöd till Biljana Plavsic som styrde i Republika Srpskas största stad Banja Luka, för att marginalisera Radovan Karadzic som styrde från krigshuvudstaden Pale, precis utanför Sarajevo.

Jag skrev en krönika om detta i Nerikes Allehanda inför valet: Maktkamp i Bosnien – Nerikes Allehanda 22 november 1997 Faran med strategin som många såg då var att Plavsic skulle vinna över Karadzic, men därefter överta hans maktstruktur. Men så blev det inte. Bildts strategi lyckades. I valet halverades nästan stödet för Karadzic parti SDS, och genom en brokig koalition blev Milorad Dodik, vars parti bara hade 2 av 83 mandat i parlamentet, premiärminister. Därmed var såväl Karadzic som hans allierade utmanövrerade från den politiska makten, och det blev möjligt för Republika Srpska att ta emot internationellt bistånd för återuppbyggandet. (En mycket bra beskrivning av den bosniska politiken åren efter Dayton finns i International Crisis Groups rapport ”Doing Democracy a Disservice” (PDF)


”På väg ur ruinerna” och ”Vem skall styra Bosnien?” – Nerikes Allehanda juni 1996

onsdag 18 januari 2012

När jag reste i Bosnien våren 1996 hade landet precis vaknat till liv efter kriget, och för varje dag blev det allt tydligare vilken oerhörd förstörelse som kriget lett fram till, såväl materiellt som moraliskt. Jag skrev två artiklar i Nerikes Allehanda efter resan och när jag läser dem nu så kommer några av frågeställningarna jag brottades med då tillbaka.

När Jugoslavien gick till val 1990 röstade 94 procent av Bosnienkroaterna, 92 procent av Bosnienserberna och 76 av de bosniska muslimerna på partier med uttalad nationell profil.

Det bosniska liberala partiets (LDS) dåvarande partiordförande Razim Kadic berättade att ”om vi i Bosnien eller någon annan uppfattat dessa siffror, och insett allvaret i dem, skulle man kanske kunnat förhindra det som nu hänt. […] När nationalitet också innebär en politisk vilja finns det inget behov av demokratiska val.”

I Banja Luka låg skammen tjock över hela staden. Där den stora moskén en gång legat fanns bara en igenvuxen grusplan. Ett monument i sig.  Milan Tukic från det socialliberala partiet i Republika srpska berättade att ”det finns inte längre några sociala mönster eller strukturer här, på gott och ont.   Bara en oformlig social massa”.

Först var det kommunisterna som raderade klasserna, sedan nationalisterna som rensade ut alla icke-serber. När nu alla skulle ha samma identitet, så hade ingen en egen identitet.

På väg ur ruinerna – Nerikes Allehanda 27 juni 1996

Vem skall styra Bosnien? – Nerikes Allehanda 29 juni1996

 


Serbien nära erkänna Bosnien och Kroatien – Bohusläningen 7 juni 1995

tisdag 17 januari 2012

Efter en resa till Belgrad i maj 1995 förutspådde jag att Milosevic snart skulle erkänna Bosnien och Kroatien för att vrida makten ur händerna på Karadzic. Ett halvår senare var det också just vad som hände i samband med Daytonförhandlingarna. Trots att den jugoslaviska federala armén inte längre deltog i kriget, och Serbiens gräns till Bosnien var stängd, så var det med Milosevic som fredsavtalet skrevs.

Det var min första artikel om internationella frågor som publicerades tror jag, och det skedde i den för svensk opinionsbildning centrala tidningen Bohusläningen.

Serbien nära erkänna Bosnien och Kroatien – Bohuslänningen 7 juni 1995


Den enda röstens dialog – Öppet på Designstudio S, sept 2004

måndag 25 januari 2010

Sommaren och hösten 2004 gjorde Designstudio S ett projekt med syftet att samla böcker till Kubas fria bibliotek (12). Projektet bestod dels av ett antal appeller om vikten av det fria ordet, dels av en insamling av böcker. Projektet var ett resultat av en artikel i Svd från bokmässan 2003 om Ramon Colas, som tillsammans med sin fru Berta Mexidor Vazquez grundade det första fria biblioteket på Kuba.

Projektet uppmärksammades i ett antal tidningar vilket gjorde att det strömmade in fler böcker än vi någonsin kunde tänka oss, ca 600, på både spanska och engelska. De mest relevanta böckerna skickades sedan under åren därefter med de delegationer som åkte till Kuba för Silcs räkning och med ett antal turister. Resten sålde vi till ett antikvariat för att kunna köpa de böcker biblioteken behövde. Alla böcker märktes med en stämpel för att de ska kännas igen på Kuba.

Till projektet publicerade Designstidio S dessutom en skrift med ett antal texter som beskrev bakgrunden till projektet, och till bristen på böcker på Kuba. Jag skrev en av texterna som publiceras nedan. (Samarbetet med Designstudio S, ledde sedan vidare till att Sandra Praun formgav Silc förlags bok Mörkläggning (Köp!))

Den enda röstens dialog – Designstudio S, sept 2004

Erik Jennische

”Språket är det som revolutionen sist av allt vill rubba, kanske därför att det skulle äventyra dogmen och makten. Genom att lägga fast språket i bestämda mönster, som vi uppfattar som klichéer och intetsägande fraser men som har motsatt syfte: att fungera som termer, exakta beteckningar, söker revolutionen både stabilisera en värdegemenskap och göra all kommunikation enkel och effektiv – som i krig.”

Läs hela inlägget här »


Böckernas Kuba – broschyr inför bokmässan 2002

torsdag 29 januari 2009

2002 deltog Silc för första gången på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg . Vi hade inte mycket annat att ställa ut än Florence Laag Brandells 726 dagarögonblicksbilder och personliga intryck från Zimbabwe och broschyren Böckernas Kuba. Med tiden har Silc förlags katalog vuxit till ett tiotal titlar.

Broschyren består av Alexis Gainzas text Mina böckers Kuba, som beskriver hur censuren radderar det kubanska litterära kulturarvet från honom och alla andra på Kuba, och min artikel Böckernas återkomst, som handlar om de fria bibliotekens uppkomst och funktion. Läs här: Böckernas Kuba.

Artikeln berättar om hur Berta Mexidor Vázquez och Ramon Humberto Colas hör Fidel Castro föklara för en journalist på bokmässan i Havanna 1998 att: ”Det finns inga förbjudna böcker på Kuba, vi har bara inte pengar att köpa dem för.”

Med detta som utgångspunkt inledde arbetet med att låna ut alla de böcker som de själva ägde och som deras aktivistvänner ägde, och som de alltid ansett var förbjudna.

De fria biblioteken blev förstås snabbt motarbetade av säkerhetspolisen, och i arresteringsvågen 2003 arresterades ett 20-tal bibliotekarier och deras bibliotek förstördes. Berta och Ramon hade då redan gått i exil, och lämnat över ansvaret för de 80-tal bibliotek som vuxit upp på Kuba till Gisela Delgado som fortfarande driver verksamheten vidare.


Kubansk opposition – med öppenhet som ledstjärna – Tidskriften Latinamerika 4/99

onsdag 28 januari 2009

Detta var den första artikeln jag skrev om Kuba. Jag skrev den på våren 1999, – när den kubanska revolutionen precis fyllt 40 år – efter att jag kommit hem från tre månader i Havanna. Under de månaderna samlade jag material till en uppsats som försöker besvara frågan hur processen att blir dissident ser ut.

Upplevelsen var omvälvande. Den viktigaste erfarenheten var kanske hur öppet de kubanska demokratiaktivisterna då precis som nu arbetar. Förhoppningsvis kommer det fram i artikeln. Det mesta av deras berättelser gäller dessutom fortfarande.

Artikeln finns tyvärr bara som PDF: Tidskriften Latinamerika 4-99

Den bästa artikeln om 50-årsfirandet av revolutionen som jag är läst skrevs av den mexikanske vänsterikonen Jorge Castañeda och publicerades i Newsweek härom veckan.