Den singalesiska nationalismen och tigrarnas fall

söndag 26 juli 2009

I vintras var vi på semester i Sri Lanka, lite av en slump. Det inföll dessutom med att den srilankesiska regeringen vann de sista avgörande slagen mot de Tamilska tigrarna, LTTE. Under veckorna vi var där föll såväl Tigrarnas självutnämnda huvudstad Killinochi och basen i vid det strategiska Elefantpasset. Sedan återstod bara en skärva av den yta som gerillan kontrollerade för bara några år sedan.

Här finns några av bilderna från tidningarna den 4 januari om slaget vid Killinochi och hur fronterna förändrats sedan 2005 (Bilderna är tagna från Sunday Observer och The Nation den 4 januari 2009):

The Nation 20090104

Sunday Observer 20090104

De srilankesiska mediernas bevakning av kriget var entusiastisk och hyllande ned till sista stavelse. Där fanns inte en antydan om regeringstruppernas övergrepp gentemot civilbefolkningen.

Den rapport om problemen i det srilankesiska rättsväsendet som Amnesty International publicerade i juni avfärdas antagligen som partisk i medierna, men är inte desto mindre viktig.

Inför resan läste jag en mycket intressant ICG-rapport om den singalesiska nationalismen och hur den har utvecklats sedan självständigheten 1948, och vilka begränsningar den sätter för den politiska debatten i landet idag.


S we can!, Yes you can!…

söndag 01 februari 2009

”S we can!” måste som en av de sämsta retoriska poängerna i svensk politisk historia. Talet finns här. Men man får vara imponerad över att hon vågar.  Även Sri Lankas tämligen auktoritära president Mahinda Rajapaksa har lärt av av Barack Obama:

p1080236

Att parafrasera amerikanska tal är dock inget nytt. Men frågan är vad som kan slå Sahlin och Rajapaksa, någon?

(Bilden är från Galle i södra Sri Lanka. Anna och jag var där på semester i kring årsskiftet. )