Albatros, hållbarheten och den kubanska revolutionen

söndag 06 april 2014

I helgen kom charterbolaget Albatros katalog med morgontidningen. Jag kollade förstås av gammal vana vad de skrev om Kuba:

”Vi står på den plats där Castro under många år höll sina berömda tal till folket […] och ser den eviga lågan brinna vid Che Guevaras minnesmärke i Santa Clara.”

Inte ett ord om Castro-brödernas ansvar för förtrycket av alla grundläggande mänskliga rättigheter, eller att Che Guevara ansvarade för hundratals avrättningar månaderna efter revolutionen.

BildPå hemsidan skriver företaget istället:

”De sociala förhållandena har förbättrats avsevärt under Fidel Castros styre.”

Det är förstås inte sant, om man jämför Kuba med andra länder. Men Albatros drar också iväg en riktig lögn:

”Före revolutionen var mer än hälften av befolkningen analfabeter. En omfattande kampanj mot analfabetismen sjösattes, och Kuba har nu det bästa utbildningssystemet i hela Latinamerika med gratis undervisning från början till slut.

1958, alltså ett år före revolutionen, var läskunnigheten nära 80 procent. Att Kuba skulle ha det ”bästa utbildningssystemet i hela Latinamerika” är förstås omöjligt att leda i bevis. Men man kan bara tro att det är sant, om man tycker att det är helt ovidkommande för kvalitén att kubanska elever inte får läsa kubanska författare som tagit ställning för demokrati, och inte får lära sig vad de mänskliga rättigheterna innebär.

Albatros skamlösa användande av den kubanska regeringens propaganda i sin egen reklam är inte första gången charterbolag säljer resor till Kuba med hjälp av förtrycket. Men att Albatros dessutom försöker beskriva sig som föredöme vad gäller hållbarhet är nytt. I katalogen skriver man:

”Idag är Albatros […] certifierat under FN:s Global Compact-program, som bland annat innebär fokus på mänskliga rättigheter”.

Men Global Compact certifierar inte. Albatros har inte fått godkänt av någon. Företag som deltar i Global Compacts arbete gör dock ett åtagande att följa organisationens tio principer. De två första lyder:

1: Businesses should support and respect the protection of internationally proclaimed human rights; and
2: make sure that they are not complicit in human rights abuses.

Att använda människorättsförtryckare och deras propaganda för att sälja charterresor innebär för det första att man inte respekterar de mänskliga rättigheterna, och för det andra att man deltar i själva förtrycket.

Hyckleri är det enda Albatros står för.

Uppdatering maj 2014

Efter ett halvdussin telefonsamtal till Albatros om hur de såg på sin marknadsföring fick jag till slut detta svar.

Brev från Albatros

Annonser

LO fördömer Noko jeans men hyllar kubanskt förtryck på egen folkhögskola

lördag 05 december 2009

LOs representant Ulf Edström gör ett stadigt ställningstagande mot Noko jeans för att de producerar sina jeans i Nordkorea (DN, DI, Ment, Tv4). Men hans hyckleri är lika storslaget som fördömandet poänglöst. Så här säger Edstrtröm:

– Den enda fackföreningen som finns i landet är enbart till för att kontrollera arbetarna och den fackföreningen kontrolleras i sin tur av det styrande partiet. Det är en stenhård diktatur utan några som helst rättigheter, säger Ulf Edström till nättidningen Ment.

– Allt jag kan säga i nuläget är att jag hoppas verkligen att konsumenterna bojkottar de här jeansen för att visa att Sverige inte vill bedriva handel med en diktatur. Alla pengar som kommer in i det landet går rakt ner i fickorna på diktaturen och ingen annanstans.

Detta är ett ställningstagande som förpliktigar. Nordkorea är ju inte den enda stenhårda diktaturen i världen som bekant. Och citaten ovan passar ju även perfekt på Kuba, Eritrea med flera. Alltså:

Problemet är ju inte att jeansen publiceras i Nordkorea, utan att LO och alla andra som sätter sig på höga hästar har för lite kontakter med olika delar av det nordkoreanska samhället. Hur ska man förändra ett land genom bojkott, när landet redan har bojkottat hela världen i flera decennier?

Jag hade för några år sedan en plan på att åka till Nordkorea och började med att ringa den nordkoreanska ambassaden för att fråga om vad som behövdes för ett visum. Jag fick svaret att prata med mr Kim, eller Lee, eller ngt annat typiskt, men att han inte var inne.

”Call back in two hours”, sa receptionen. Två timmar senare hade mr Kim slutat för dagen, dagen efter var han inte där, inte dagen efter det heller och veckan därpå i ett möte. Han fanns inte.

I det perspektivet kan man inte annat än vara imponerad över Noko jenas som inte bara lyckats åka dit, utan även göra affärer, producera jeans och till och med få producenten att skriva på ett CSR-avtal, utan att någonstans på vägen säga något positivt om den nordkoreanska regeringen.

Det är annat än den svenska vänsterns alla hyllningar till den kubanska sjukvården och utbildningen det, och smutskastningen av kubanska oppositionella, och inte ett enda par jeans har de lyckats producera på Kuba heller.

Synd bara att man precis som Gudmundsson inte längre tillhör målgruppen.


Stymne: Är du för eller emot er egen politik?

onsdag 22 oktober 2008

Lars Adaktusson citerar i Svd idag Joakim Stymne, biståndsminister Gunilla Carlssons statssekreterare, som säger att ”Det skulle vara väldigt fel om EU skulle avbryta sitt bistånd till Eritrea”.

Mot bakgrund av att Eritrea sedan mer än sju år håller den svenske journalisten Dawit Isaak och alla andra oberoende journalister i fängelse, är det ett ställningstagande som går helt på tvärs mot den politik för demokratibistånd ”Frihet från förtryck” som regeringen precis har lanserat.

Tanken med den nya politiken var ju att biståndet skulle användas för att bekämpa förtrycket, inte finansiera det!

Sveriges politik gentemot Eritrea har hamnat mitt emellan det egna engagemanget för Dawit Isaak och de andra demokratiaktivisterna i landet, och EUs ohemula biståndsmiljard till den eritreanska regeringen. Men för att balansen ska förflyttas närmare den svenska positionen krävs handling och hårda ord.

Den tysta diplomatin har helt förlorat sin legitimitet eftersom att den uppenbarligen har misslyckats. Men förändringen i tonläge och i handling ska inte bara inrikta sig på att få Dawit Isaak fri, utan på att undergräva makten för den sittande regeringen så att det skapas utrymme för en demokratisk opposition att agera, det vill säga precis den politik som den svenska regeringen just har presenterat.


Liberaler, ”säkerhet” är bara en dålig ursäkt!

tisdag 14 oktober 2008

Det finns många goda skäl till att svenska liberaler har tagit Israel i försvar genom årtiondena. Denna tradition har dock fört med sig att Israels politik på Västbanken och i Gazaremsan sedan millennieskiftet inte har mött det motstånd den förtjänar. Separationsbarriären och bosättningspolitiken är ett svek mot alla oss som försvarat den israeliska demokratin.

Det behövdes inte många dagar på Västbanken i somras för att min bild av Israel som ett demokratiskt exempel skulle undergrävas allvarligt. Min utgångspunkt innan vi åkte kan sammanfattas av en formulering i folkpartiets riksdagsmotion 2005/2006:U285 Fred och frihet i Mellanöstern:

Vad gäller den barriär som Israel uppför förstår Folkpartiet att bevekelsegrunden är det tilltagande våld som landet var utsatt för då den senaste intifadan utbröt i september 2000.

Läs hela inlägget här »


Baghdad Burning brinner inne

torsdag 09 oktober 2008

Utanför Södra teatern delade Irak solidaritet ut flygblad om att ”Det råder ‘ökad säkerhet’ i Irak enligt media och Bushadministrationens valpropaganda” inför torsdagskvällens föreställning av Baghdad burning. Och min första tanke är att det är så skönt att de inte har fått komma in i foajén med sin taffligt förklädda anti-Amerika- och anti-medierpropaganda.

I föreningens manifest proklameras ”Stöd motståndskampen!”, vilket väl är den enda ståndpunkt som är mer osolidarisk med det irakiska folket än det salig insomnade stödet till invasionen.

Läs hela inlägget här »


Albatros säljer resor med Che Guevara

söndag 05 oktober 2008

Så har ytterligare ett reseföretag använt Che Guevara för att marknadsföra sina resor till Kuba. I dagens annons i DN gör Albatros reklam för en resa i Kubas kolonialhistoria. Men egentligen är det ett frosseri i den kubanska revolutionen.

Enligt resebeskrivningen får man besöka en skola som är en del av ”det bästa utbildningssystemet i hela Latinamerika” – enligt resebeskrivningen – men vars huvudsakliga uppgift är att forma barnen till revolutionärer genom att aktivt förtrycka deras yttrandefrihet.

Resedeltagarna får också se Grisbukten ”där den amerikanska invasionen gick om intet”, stoppa till ”i Santa Clara där revolutionens hjälte Che Guevara ligger begravd”, sola på Jibacoa beach – dit kubaner antagligen inte har tillträde – och uppleva Havanna med sina kolonialhus och 50-talsbilar, som finns kvar för att kubanerna inte har haft möjligheten att bygga nya hus eller köpa nya bilar.

Vad är det för sjuka mitt i den svenska tryckfriheten som gör att man vill marknadsföra sina resor med förtryck?

Läs hela inlägget här »


Kritiken förstörs av antisemitisk sörja

fredag 03 oktober 2008

Än värre än att palestinierna misslyckas med att hålla Israelkritiken fri från antisemitism, är att så många människor som inte alls är drabbade av konflikten gör det. Välmotiverad kritik av Israels agerande på Västbanken och i Gaza blir till en ursäkt för svenska organisationer att med högburet huvud trampa vidare i den europeiska antisemitiska traditionen.

Inför resan till Israel och Palestina i somras läste jag bland annat den av Atlas utgivna antologin ”I skuggan av ockupationen – palestinsk kamp för nationella rättigheter” (Göran Gunner red.), som i ett antal utmärkta artiklar av personer från Israel, Palestina och Sverige beskriver de senaste decenniernas händelseutveckling i det palestinska samhället. Boken är framtagen med stöd från Svenska kyrkan, Diakonia, Missionskyrkan, Sensus mfl prestigefulla organisationer.

Men mitt i allt intressant och genomtänkt resonerande, ger Gunner ordet till Lennart Grosin för att han ska berätta om ”Judisk identitet, Sionismen och Palestina”. Jag har inte kunskap att bedöma Grosins historieskrivning om seklerna före 1800-talets mitt, men när han närmar sig 1900-talet och den allt starkare sionismen tränger viljan att svartmåla Israel undan all intellektuell hederlighet.

Läs hela inlägget här »